Just be the person you wanna be.
och framför allt, se potentialen i saker och ting - inte bara problemen.
Med varje hinder kommer en möjlighet och med varje möjlighet kommer en verklighet.
Det är bara fantasin som kan sätta gränser... Så sluta aldrig att våga tro.
För ingenting är omöjligt, allt är bara annorlunda.
Fredag!
Called Update.
Kass i andningen, dåligt humör, huvudvärk och övertrött?
Detta försvann på en gång när man klev innanför dörrarna på gymmet.
Jag tror ja har förälskat mig i det stället.
Det är så fridfullt, så fyllt av endorfiner...
Så dagen tog återigen sin vändning mot det bättre, sånt gillar vi!
och ja, precis som ja bestämt så ökade jag i vikter idag, awesome.
Ja va ska jag säga? Jag är en lyckligt lottad jävel.
Ledig i helgen eller inte ledig? det är frågan...
update.
Du är någon utav din egen sort, du är unik & du får mig att le om så på avstånd.
Det är ganska fantastiskt när man tror sig bära en mur ikring sig gjord utav stål utan dess like.
Det charmigaste av allt, är att du inte ser det själv dem gånger du möter din spegelbild.
Du blundar för någonting helt otroligt, du blundar för dig själv.
En människa som accepterar ditt förflutna, en människa som inte placerar dig i ett fack trots dina misstag, en människa som klarar av att höra sanningen trotts att den gör ont, en människa som tar dig för precis den du är, varken mer eller mindre. Som bara ser dem bra sidorna med dem dåliga sidorna i bagage. Som låter locket ligga på och inte dömmer dig. Ja vad kan man mer begära - Kan det vara så att du faktiskt finns där ute....
Ta dagen för vad den är och gör den till någonting bra, uppskatta dem små stunderna i livet som får dig att le, skratta med dem som skrattar med dig, le åt dem som möter dig med ett leende, le ännu större om du möter någon som ser ledsen ut. Visa att det är mänskligt att förlåta, älska och dela med sig av lycka. Då kommer du långt.
Torsdag, underbara torsdag.
Känns som om jag svävar på moln och ler åt allt.
Igår när jag klev utanför dörren på väg mot bilen möttes jag av två fjärilar, dem cirkulerade runt mig tills ja öppnade bil dörren? Hur skall man tolka det? Jag log från varenda liten vrå i kroppen, stannade upp innan ja klev in i bilen och stängde ögonen... Det känns som om jag fått rätsida på saker och ting. Det känns som om jag hamnat på rätt stig i livet den här gången.
Jag önskar att jag kunde överlåta åtminstonde lite utav den underbara känslan jag bär på till människor där ute, för det finns väl alltid någon som är i större behov utav det.
Men jag njuter i dagsläget, jag andas in och känner mig mer levande än någonsin.
Jag tänker ta vara på detta och göra någonting kreativt utav det.
This is amazing and you are adorable my friend.
If everyone had someone like you in their life, then the whole world would be awesome.
-
Sannolikheten i att finna sig själv efter att man valt att ge upp, är större när man kommer på benen igen.
När man fallit så hårt att ett brutet ben är en bagatell, när man slagit knut på alla nervbanor i hela kroppen och när luft inte längre är ett motstånd oavsätt vindstyrka, då vet man att man lever!
Det är då man måste lära sig att värdera alla små saker som i vanliga fall skulle gå pasé.
Ni vet dem här vackra stunderna? Dem stunderna ni tidigare blundat för?
Bara en lugn, mysig hemma kväll med någon man verkligen tycker om, det är magiskt.
Att bara falla tillbaka i armarna på någon som omfamnar dig från hjärtat och ut, det är helt otroligt.
Att se en människa du bryr dig om le, le med hjälp av varenda liten muskel i sin kropp. Det är vackert.
Ta vara på dem stunderna, värdesätt dem, dela dem, vårda dem, njut för allt vad du är värd.
Jag tänker göra det när dem stunderna kommer.
!?
Om du inte tror på mig, om du inte tar mig på allvar, om du inte respekterar mig för den jag är, om du inte klarar av att se mig för den människan jag blivit ist för den jag en gång var, om du inte klarar av att hantera tanken om att även jag bär på ett förflutet, då skall du heller inte engagera dig i mig.
För jag klarar mig bra utan dig om du bara tänker se mitt skal, även om det skulle ta din energi och din tid att bryta dig igenom min fasad, så är det precis det som du måste vara villig att göra om du vill vara en del utav mitt liv.
För jag tänker inte försöka fånga din uppmärksamhet, jag tänker inte försöka vara någon jag inte är, jag tänker inte omprioritera saker i mitt liv, jag tänker inte anpassa mig efter dina åsikter och jag tänker heller inte se på när du endast tar mig för INGENTING.
Jag klarar mig själv, jag står på mina egna två ben, jag trivs att vara ensam och snarare än du tror, kommer du se mig stoltsera med all min skönhet. Glöm då inte att det var DU som inte såg mig för den jag var, och det är du som går miste om den jag är idag.
Mitt förflutna har format mig, styrt mig all världens väg åt diverse håll och framför allt påverkat mig.
Jag är stark idag, den delen kommer du få lära dig att leva med om du vill vara en del utav det.
Glöm inte den dagen du säger "hej" till en människa du tidigare aldrig pratat med för det kanske är början på någonting fantastiskt, någonting långvarigt och någonting äkta. Glöm inte att endast några knapptryck på tangentbordet eller ett ynka sms som bara består av några få ord kan förändra en hel värld för en annan människa.
Glöm inte att komplimanger är någonting vackert, förstör det inte, kasta inte bort dem genom att använda dem vid fel tillfällen. Spar på dem och låt dem bevaras inom dig tills den dagen du verkligen menar dem. Glöm då inte bort att just dem orden, med den betydelsen,kan bringa ett leende på någon annan människas läppar och värma även den frusna biten i hjärtat. Dem är viktiga, så dela med dig - men endast om du menar det!
Nu eller aldrig
Idag när jag klev ur sängen efter en sömnlös natt kände jag mig trotts allt stark.
Jag kände mig glad, lycklig, framåt, motiverad, jag kände mig lugn.
Att kunna stiga upp, övertrött, tankespridd och hut men endå få bära den känslan i kroppen och kunna bemöta dagen med ett stor leende är för mig magiskt.
Det känns liksom overkligt, men samtidigt så fantastiskt bra.
Jag vet att jag kommer bemöta många hinder i livet, lik så många andra, men jag vet samtidigt att ingenting kan ta mig tillbaka till den rutan jag en gång stod på, med rangliga ben och en skör själ.
Jag vet att jag inte vill att hösten skall komma ikapp mig, men jag vet att det är någonting jag klarar av.
Jag skall göra det verkligt, jag skall vända all ondska till någonting positivt, jag skall ta mitt förnuft till fånga och ge hösten en ärlig chans, även om det känns tungt.
Hösten är för många en jobbig period, det blir mörkt, man tänker mycket, man reflekterar över dem misstag man gjort i all hast då man för stunden trodde att det var någonting som var rätt för en själv. Man tänker tillbaka, man saknar somliga stunder så mycket att det gör ont, och andra önskar man bara att man kunde radera ur minnet.
Men vet ni? Hösten är varm, den är vacker - alla färger, all närhet som träder fram i kylan som sakta tränger sig närmre inpå.
Jag tycker det är fantastiskt.
Jag kommer få ett kusinbarn den här hösten, ett efterlängtat sådant, den lilla krabaten är ännu inte medveten om hur lyckligt lottad h*n är, vilka fantastiska människor som kommer vandra sida vid sida vid denne vackra skapelse.
Vilka bedårande människor h*n får som föräldrar, detta under barn kommer aldrig någonsin behöva känna sig ensam.
En familj så stor att kärleken blir till överflöd, föräldrar som är helt fantastiska och jag vet att dem kommer klara detta galant. DU kommer vara det vackraste dem har, DU kommer bli älskad av så mycket och många att du kommer bli förvirrad. Och jag personligen kommer följa dig varje steg på vägen om så på avstånd. Du är efterlängtad pyret.
Jag kommer komma ett steg närmare mitt liv som vuxen, jag tänker dela det med er, jag tänker sjunga för allt vad jag är värd, jag tänker visa er - ett leende är så mycket mer ibland, när det är äkta är det det absolut vackraste ni kan skåda.
Självklart är hösten för somliga av oss fylld av saknad, fylld av mörker. Men jag tänker finna det där ljuset nu, det där ljuset som gör att jag vågar ta tag i mitt förflutna, jag tänker tillåta mig själv att förlåta. Kanske inte idag, men snart.
För jag känner mig redo. För ingen människa kan hata så mycket att den inte klarar av att gå vidare.
Jag är utmattad, jag är trött, jag är less på att hata och känna ånger. Jag tänker ändra på det här nu.
Jag tänker bemöta dagen precis så som jag vill, jag tänker bemöta den precis som den jag är idag.
Inte vad jag gjort tidigare, inte grubbla över mina misstag.
Jag tänker ge livet en ny chans. För hur många får den möjligheten? Jag tänker ta vara på detta och jag tänker leva för er också.
Du är en vacker människa, Du är unik, du är bedårande och ack vad jag avgudar din styrka.
Gårdagen fick en sten att lätta från mitt bröst...du är en människa värd att beundra!
och framför allt - Grattis älskade Kulan på födelsedagen!
dagen i sig.
Begav mig iväg för att möta upp Marina och beta av ett, väldigt lyckat, pass på gymmet.
Jag gillar när tankar sätts i verk, jag gillar när det känns som om man gjort någonting bra.
Idag är en sån dag, fylld av skratt och glädje.
Jag och min mor beslutade oss för en mor och dotter dag, mycket uppskattat.
Så vi bjöd hit min moster, min kusin, min gudmor och hennes bedårande dotter.
Vi åt kräftor i överflöd, eller ja, JAG åt i överflöd, tänk så fantastiskt gott det är.
Vi har pratat i timmar men nu, för första gången på väldigt länge, känner jag mig väldigt trött i kroppen och valde att avrunda kvällen först av alla.
Jag köpte en tavla här om dagen, en tavla som rymmer tre foton, dessa tre skall snart bytas ut mot det jag håller närmst om hjärtat. Mina tre syskon, jag tror att det kommer bli fantastiskt.
Jag längtar tills det är klart.
Många tankar har farit igenom mitt huvud under kvällen, efter alla diskussioner, efter alla skratt och alla meningar man försökt sätta punkt på men utan att lyckas.
Det får en att inse att oavsätt om någonting lämnat oss fysiskt så bär vi alltid med oss det i våra hjärtan.
Det kommer alltid på tal, och det kanske är sorgset när hjärtat för en stund skrymper ihop.
Men jag ler faktiskt inombords. För det i sig är ett tecken, när det kommer på tal, känslorna, tårarna, kärleken, att vi glömmer faktiskt inte trotts att livet fortsätter sin egen väg.
Vi slutar inte hoppas, vi bevarar det vi en gång hade och bär alla med oss någonting utav det.
Jag tycker att det är fantastiskt, jag tycker att det är helt otroligt vackert - Livet är bedårande.
,
Imorgon faller alla pusselbitar på plats, nu hoppas vi bara på det bästa på övriga fronter.
Men det ska bli så skönt att än en gång ta tag i sig själv, denna gång helhjärtat.
I love it, this feeling is fucking awesome.
Och verkligen tack L för att du erbjuder dig att hjälpa mig!
Du vet att jag uppskattar det enormt.
Näe nu känns allting faktiskt väldigt enkelt, väldigt bra, väldigt kul.
När man vaknar och kan bemöta dagen med ett leende, då vet man att förändringen är nära.
Jag känner mig....tillfredställd.
En lyckligt lottad jävel.
Dont look back
En frihet som aldrig någonsin tidigare skådats, en frihet bortom allt som ögat ser.
Jag infinner mig i självsäkerheten att briljera genom detta sky fall över oss.
Jag blundar inte för det jag bemöter, jag tacklar mer än ord kan bära, jag ger inte vika för ynka vindslag.
En sorgsenhet så långt borta, så otydlig, så suddig, så avlägsen.
Jag befinner mig inte i en dvala, jag beger mig inte rakt in i armarna på en svacka för att återigen kastas omkull.
Jag tänker bära detta med mig, omfamna det som om det vore mitt barn, jag tänker bemöta det med ett leende så skarpt och så lysande att det kommer kunna avspeglas även på botten av de djupaste haven.
Där vinden slår sin rot, där doften fäster sig fast, där miljön är bedårande, där solen bränner mot din nakna hud , det är där jag vill tro att jag befinner mig - det är det jag vill kalla paradis.
Du kämpar, du godtar, du andas, du hoppas, du faller, du reser dig, du vågar bortom all tro inse att livet är ljuvligt.
Stanna upp för en stund, känn regnet mot din kind, låt det sakta rinna ner strykandes gentimot din hud.
Känn - känn att du lever.
Lev som den du är och förblir vad du en gång var - din egen individ.
Styrka.
Vissa drömmar kan ibland kännas väldigt konkreta, andra fruktansvärt abstrakta.
Men den här, det var som om det vore på riktigt, påtagligt, äkta.
Jag vet faktiskt inte hur jag ska beskriva det, inte ens när jag slog upp mina ögon var känslan i min kropp borta.
Igår natt hade jag en konstig känsla i kroppen, ro fylld, lycklig, någonting var det jag kan bara inte sätta fingret på vad.
Men jag lyckades somna, och jag hann nog inte ens stänga ögonen helt innan ja befann mig på något annat ställe.
Som om det var förut bestämt att just nu skulle ja komma till insikt med vad jag egentligen vill.
Just IDAG skall jag fatta grepp om det som sker runt i kring mig, och just NU skall ja känna att jag faktiskt inte står i mitten utav en storm utan dess like.
Jag vet fortfarande inte riktigt vad som komma skall, men jag vet att jag klarar att bemöta det med huvudet högt.
Min kämpar glöd har aldrig tidigare lyst så starkt som idag.
Det känns som om hela jag står i lågor, en känsla av att vara oövervinnerlig.
Jag tycker faktiskt om det.
Som jag även skrivit tidigare så är det helt fantastiskt när en människa man aldrig träffat, en människa man egentligen inte känner kan få en att le från varenda liten muskel.
Du avger inget ljud i form av skratt, du bara ler. Det är fantastiskt, känslan i sig är magisk.
Det är sådana saker man måste ta vara på och lära sig värdesätta.
När en konversation är kravlös, när man kan le utan att låssas och när man kan skratta på avstånd.
Det är bedårande i mina ögon... Och det har helt klart påverkat mig och min inställning till saker och ting till det positiva.
Det är en speciell känsla som jag tänker ta vara på.
En konstant längtan i kroppen kan trötta ut även den piggaste människan nå fruktansvärt,
en ryggsäck som tynger ens axlar fylld med det förflutna kan ibland göra så att man tappar gnistan till att fortsätta vandra.
Men jag har insett att oavsätt hur tung din packning är, oavsätt hur mycket man längtar och framför allt oavsätt hur trasig man ibland kan känna sig i kropp och själ så behöver man inte tillåta att detta skall yttra sig till det negativa.
Ta i stället vara på dagen, bemöt den och andra som om det vore det sista du gör, kasta din första tanke på morgonen när du slår upp ögonen till någonting som får dig att känna dig fridfull.
Lev ditt liv som du önskar att du själv vill istället för att basera det på vad andra har för åsikter om hur du bör vara.
Var människa är unik i sig och varje individ en kämpe utan dess like.
Dem människor som aldrig begett sig ut på ett öppet slagfält, aldrig fått sina ben undansparkade eller en kniv i ryggen kommer omöjligen kunna förstå sig på dig endå.
Och alla människor är olika på så sätt att det yttrar sig i olika handlingar och tankar.
Hur mycket man beslutar att tillåta andra påverka ens liv i stort, är helt upp till var och en.
Men HUR man väljer att agera utåt och bete sig gentimot andra är någonting man endast kan välja själv.
Ingen annan människa kan säga åt dig hur du skall vara, hur du bör bete dig, eller vem du är.
Det är bara du som kan forma ditt eget jag.
Det är bara du som kan besluta hur du vill leva ditt liv.
Och det är bara du som kan påverka dina handlingar utåt.
Så se då istället till att göra det bästa utav situationen istället för att leva på andras drömmar eller förhoppningar.
Du är du, och DU är unik min vän.
Jag vet att en predikant kanske inte alltid lever som han lär, men han lär utav en orsak och det bör vi andra ej blunda för.
Ta till dig, lyssna, fundera, men fatta besluten själv - oavsätt vad...
För du blir aldrig ihågkommen för hur andra bad dig agera, dem kommer minnas dig för den DU var och vad DU gjorde.
Du är ditt eget tempel, se till att vårda det väl innan det är försent.
Även skador på dem största murarna kan komma åter att byggas upp, det tar tid, det gör ont i själen, det är mycket jobb.
men det går...
Tappar du en sten av tio på vägen, låt inte det hindra dig.
Kasta dig upp i sadeln igen och rid ut stormen, ta ett fast grepp om blocket och lägg manken till för att placera det i rätt position. Så ska du se att även du, kommer briljera i slutänden!
Le för en stund, det ger så mycket mer!
måndag
Nu känns det inte som om man vet varken ut eller in.
Vad vill jag göra med mitt liv egentligen? Ska ja trampa i samma träsk i all evighet eller ska jag bryta mig loss och springa all världens väg.
Jag har haft en underbar helg, fre spenderades med min älskade Leigh som vart hemma och hälsat på.
Lördagen blev det poolparty med trubadur kväll, kunde inte haft roligare.
Söndagen spenderades med Jocke Micke Malin Malin och Emma. Sol och bad å bara umgås, underskattat!
Nu är det måndag igen, tillbaka till vardagen och jobb står på schemat.... Har även jouren vilket innebär att ja inte kommer få nån sömn i natt, känns väl kanske inte alltför lockande om jag ska vara ärlig.
Jag vet inte vad det är med mig men jag har liksom tappat suget helt om det mesta.
Men behåller skenet uppe ett tag till iaf. sen får vi se vad jag beslutar mig för framöver.
Jag saknar dig.
Tiden är inne.
Börjar bli dags att tänka i större banor.
Packa väskan och bege sig iväg...
Ska jag hoppa på det här tåget eller låta det passera som så många andra...
Jag är inte rädd längre, vet bara inte vad man är villig att ge upp...
Packa? eller stanna och se på...
Många större beslut är på ingång att ta sig grepp om...
vad är ännu inte officiellt....
Jobbar 15.30 - 11.30 ... Skall man börja redan då?
Kolla på alternativen och bestämma sig?
2 veckor kanske blir till en evighet...
Skall man berätta detta eller bara bege sig av...
äsch, I just dont give a fuck längre, för mycket klara signaler.
Tack och adjö.
klandra mig inte för mina misstag, se mig ist för den jag är idag och vad jag gör åt dem...
Jag kan förändra men inte besluta hur du ska tänka.
Begär inte mer än det möjliga nästa gång.
Höst.
Det är som om människor får panik över att vara ensamma när kylan drar in?
men dem som faktiskt har det tryggt verkar rädda över att försöka behålla det.
Blir man verkligen inlåst bara för att miljön vi lever i förändras?
När skall man våga visa sina känslor öppet och helhjärtat? Blotta sitt inre och tro på skönheten som kan skapas utav det.
När skall man våga sätta ner foten och säga, tack det räcker för mig nu.
När skall man slippa böna och be för en gnutta tillgivenhet eller respekt?
Jag gillar hösten, man får kasta på sig varmare kläder, MER kläder, man kan träna utan att känna press, man kan må bra i sig själv och lära känna sitt eget inre, för tiden finns där. Frågan är bara hur många som tar sig den tiden?
För att kunna må bra tillsammans med någon annan, måste du först må bra i dig själv? eller hur var det nu...
Efter en helg av relativt slitage, ännu en gång, är man nu tillbaka till den viktiga vardagen.
Jag hade mycket trevlig med många inslag av skratt och lycka.
Jag har tagit mig tiden nu att om värdera saker i mitt liv. Och jag vet iaf vad jag vill...
Och det är inte den typen av sommar som har passerat nu, för det är inte jag.
Men idag är en ny dag och det är nu det börjar en förändring, inte för dig så för mig gör det det.
Man inser mycket när en människa man aldrig träffat lyckats få en att le från hjärtat av bara några simpla ord.
Jag tänker inte försöka påverka vem jag är längre, bara vad jag gör utav det.
Jag tänker inte ändra på mig bara för att ni ber mig, jag är inte mer än jag.
Jag tänker inte fortsätta söka den där lilla bekräftelsen utav dig, för jag har funnit den i mig själv.
Jag vet vad jag vill nu! Utefter det tänker jag bara ta en dag i taget och inte göra någonting förhastat.
Det blir bäst så, för ingen klarar att ändra på ett beteende eller ett levnadssätt på bara en handvändning.
Så lätt är det faktiskt inte även om vi önskade det ibland.
Jag har insett det nu, och jag tänker göra detta i min typ av fart.
Som sist kommande kastar jag upp lite bilder från tidigare bravader.
Detta är en helt vanlig kväll...
Jag var även i sala och hälsade på...
Dem hade spelning, lika duktiga som alltid...
Vackert
Jag kör en hel kväll med denna vackra varelse idag!
Hans röst får mig att smälta, hans leende är gudomligt.
Min!
Den absolut vackraste människan jag känner...
Black ink,
Med handen på hjärtat måste jag säga att jag verkligen älskar det jag gör på min kropp.
Jag gör ingenting utan betydelse och eftersom min Familj betyder mest, är det dem som blir prio ett.
Jag älskar att ligga under nålen, känna den tillfälliga smärtan även om den ibland är olidlig så är det vackert.
Att skapa någonting på kroppen som man bär med sig hela livet.
Många frågar mig om jag inte är rädd för att ångra mig, men mitt svar blir Nej.
Jag är inte ett dugg orolig, jag älskar det jag gör. Och jag älskar det jag bär med mig...
Ingen har mindre betydelse än den andra...
Folk har poängterat hur det blir den dagen jag gifter mig, med klänning? Ja vad ska jag säga, mina tatueringar är en stor del av mig, jag är stolt över att bära dem och jag ser dem som någonting vackert.
Hade jag sett dem som ett problem hade jag aldrig låtit dem placerats på min kropp.
Jag vet att jag kanske är ung, jag vet att tider förändras, men om jag är säker varför tvekar ni? när det inte är ni som skall bära dem? När det kommer till andras syn på vad jag gör med min kropp eller inte, bryr jag mig ärligt talat inte ett skvatt.
Lägg inte energin på att försöka ändra på mig, lägg den ist på att göra någonting vettigt med er själva.
Detta är en del av mig idag, imorgon, och för all framtid. Jag kommer inte förändra mig bara för att ni ber om det.
När jag till och med har gått emot min egen mor och hennes hopp om att ja skall sluta tatuera mig, vad får er då att tro att era ord påverkar mig det minsta när det kommer till konsten på min kropp?
Jag står för det jag gör and Im proud of it. 
Hela min familjs person nr. Jag bär dem med stolthet.
So close no matter how far - Kim <3 Jag saknar dig.
I fadern, sonen och den helige andens namn.
Symboliken - Även ur det djupaste mörker, kan en blomma få liv.
Somliga har haft det tufft men rest sig upp igen.
Andra har förlorat dem som står en nära om hjärtat, döden hade en egen vilja.
Livet blommar ut lika vackert som den största rosen.
Men även en vacker ros har taggar som kan skada.
.......
Vart tog styrkan vägen som gjorde att man följde sina egna regler till punkt och pricka.
Vart tog orken vägen som fick andra att behandla en som man var värd.
Vart tog ärligheten vägen som man en gång prioriterade så förbannat högt?
Vart tog samvetet vägen som hindrade en från att kasta ur sig totalt idiotiska saker.
Vart tog själen vägen som tidigare öppnade dörrar till någonting nytt.
Självdisciplinen som fanns där tidigare, då man faktiskt gjorde rätt och skred till verket med det man stod för.
Är man så pass mycket ur balans att man inte ens kan kontrollera sig själv längre, när ens mörkaste fasor och djupaste hemligheter har runnit ur en som vatten kommande i dropp form från himelen.
Jag förstår inte, vart tog allting vägen...
Hur kan en människa tro sig vara stolt nog att leva efter en sak men göra någonting helt annat och framstå som minimal.
Det går inte ihop, svek, trotts, ånger, panik, skamm... alla dem känslorna väller över en när man minst anar det och inte en gnutta ljus syns någonstans. När verkligheten hinner komma i kapp och det känns som om även om man vill förändra allt, har man inte kraft nog att klara det.
Hur mycket kan man egentligen begära av en annan människa för att lyckas själv här i livet.
Vafan vi föddes väl med egna ben för att stå på dem, men vem slog undan dem, eller snarare vad?
En livstil som gått i total botten, en självkänsla som blivit så liten att den inte kan skådas i microskop.
Nej jag förstår inte hur en människa som trott sig blivit stark och gått vidare, kan låta det gå så här långt.
Borde man ha lyssnat när andra varnade en för ens brister?
Borde man ha tagit till sig när andra sa saker som slog hårt och man blev arg ist för tacksam?
Gjorde det så ont för att man vet att dem har rätt men att man bara är livrädd för att erkänna det för sig själv.
Det känns avlägset, men så jävla sant.
En människa som felar så här mycket, är inte värd att ses eller beröras av någon eller någonting annat än det djupaste mörker.
Fy fan säger jag bara... Fy fan....
Submit.
Someday you´ll miss me, like I missed you.
Someday you´ll need me, like I needed you.
Someday you´ll love me, but I WONT love you.
Var sak har sin tid, men ingenting är för evigt.
En skvätt av någonting nytt...
Det är äkta, det är på riktigt, det är beundransvärt, det är starkt, det är strålande, det är vackert, det är fantastiskt, det är toppen, det är helt otroligt, det är det bästa som hänt mig.
Min vänskap till dig E växer sig bara starkare och starkare, jag är en gång för alla insett hur mkt du bryr dig om mig, hur mkt jag värdesätter våran vänskap, helthjärtat och av all min styrka så är det någonting ja brinner för.
Du är en fantastisk människa och jag kan inte förstå hur ja klarade mig alla dem åren utan dig, nu har det gått många år som du vandrat vid min sida och aldrig har du låtit mig falla och du har aldrig vikit av.
Vid varje hinder har du puttat på för att vi tillsammans skall ta oss över dem , hand i hand, i vått och torrt, som alltid.
Du har aldrig lämnat mig ensam kvar. När ja trott att allting runt om kring mig har slocknat, att allt bara blivit svart så har du lyst upp min väg och och fått mig att fortsätta vandra vidare.
Du finns alltid där, om så på avstånd, jag känner mig aldrig ensam och du får mig att känna mig hel.
Utan dig vet ja inte vem jag skulle vara idag, du har gjort mig till en så mycket bättre människa än ja någonsin kunnat ana. Jag avgudar din styrka, ja beundrar din skönhet och jag inspireras av dina ord.
Du kan få dem djupaste hålen att kännas som den tryggaste mark.
Och framför allt så får du mig att skratta. Jag vet att detta är förevigt och för alltid, det är ingen skräll. 
Tillsammans är vi oslagbara!
