En tanke.
Det sker saker varje dag, hemska saker, överallt i världen . Folk tvingas leva utan sina föräldrar och det enda dem lämnade efter sig var AIDS vid födseln. Barn tvingas växa upp utan utbildning, i en skola som består av några pinnar och en ekonomi som är så dålig att ordet pengar inte betyder ett skvatt. Barn våldtas dagligen, blir slagna tills dem ligger i sitt eget blod och kvider, kvinnor blir misshandlade av deras män och vården ska vi inte tala om. Den är horibel utanför våra gränser - Så vad ger oss egentligen rätten till att klaga? Vad ger oss rätten till att tänka efter om så bara för en liten stund. Vad är det som är så hemskt egentligen när vi väl står där? Vad är det som bringar oss innerlig smärta som det absolut inte går att sätta ord på?
När dina mardrömmar hinner ikapp, vad är det då du drömmer om? Vad är det som har satt prägel på dig och rubbar ditt psyke. Dem säger att tiden läker alla sår - men är det någon som tänker på att dem lämnar ärr? eller är folk så bongstyrda att dem släpper det, lyckas radera det ur minnet och bara går vidare? Har ni tänkt på att dem ärr ni bär på antingen saknar känsel helt eller framstår som extre känsliga? Det såret en gång var, där är du för evigt märkt idag. Jag önskar att jag fann den styrkan ni bär på, den lilla extra gnuttan av totalt hjärn inkompetens så att även ja kunde luta mig tillbaka och bara radera samtliga saker ur hjärnkontoret. Men det går inte, jag är född till att bära titeln tänkare, och jag vet inte om jag är stolt över det eller om jag känner mig upprorisk. Men jag vet att jag inte kan göra någonting åt saken och har länge försökt hantera det och göra det bästa utav det. Men är det fel om man känner sig trött ? om man inte orkar bära allt på en och samma gång och bara tillåter sig själv att dra täcket över huvudet och gråta för en stund.
Jag vet faktiskt inte vad ni anser vara rätt eller fel, men jag tror inte ni tillåter er själva att känna på samma sätt som andra. jag tror inte att ni lägger den där extra tiden på att ständigt försöka inbringa ljus i din och andras vardag. Jag tror helhjärtat inte på det oavsätt hur mycket ni försöker.
Men jag glömmer inte, på gott och ont. Detta är evigt.
....................................................
Dra åt helvete !!!!
En stabiliserad tillvaro.
Många klassar en efter den siffra som står i ditt födelseatest, många ser inte bortom den - folk drar sina egna slutsatser om att du faktiskt bara är det siffran symboliserar - en sketen ålder.
Tänk om folk kunde se verkligheten och inse att siffran inte ens avspeglar ditt beteende, dem sätter inte prägel på din personlighet och fattar inte besluten för dina handlingar. Man väljer själv när det är dags att växa upp, när det är tid för att ta ansvar för det man gör och när man väljer att gå vidare med sitt liv. Man väljer själv när man är redo att förlåta för sådant som passerat, när man kan hantera följderna av sina misstag. Man väljer själv när tiden är redo. Man vet när man funnit sig rätten till att kalla sig vuxen. Det handlar inte om att du måste ha ditt eget boende, det handlar inte om materiella ting och det handlar definitivt inte om andras åsikter, det handlar om vem du är som person, hur du väljer att leva och hur du resonerar i olika situationer. Försök ta till dig att alla människor är olika, alla kan inte vara lättsinnade det finns dem som hakar fast vid en station och aldrig kommer vidare, det är ingen idé att ens försöka greppa dem, ta istället tag i dig själv och vandra vidare för dem hinner ikapp en vacker dag, när även dem har fattat beslutet att ta sig ut i det verkliga livet. Låt dem komma till insikt med det själva, låt andra människor leva sina liv i sin hastighet.
Du hade mig redan vid "hej"...
;
Kärleken är en dynamisk dänga utav sorg, glädje, smärta, skratt, lycka, tårar, rosor, solsken och mycket annat. Men samtidigt är det någonting så brutalt vackert att det skrämmer oss. Det får oss att börja hoppas, det får oss att vika oss dubbelt av smärta, det får igång våra tankar så mycket att vi inte kan hantera dem men det får oss att stund tals sväva på rosa moln. Och det är dem stunderna vi måste greppa fast vid, hålla hårt om när vinden fattar tag i oss och det är den stormen vi måste rida ut med all dess kraft... Tack.
Tisdag
Inatt har jag inte sovit många timmar alls, jag har legat och funderat mycket och varje gång ja slöt ögonen så drömde jag konstiga drömmar som jag inte kommer gå in på i detalj. Samma dröm har trätt fram tidigare och jag vet inte om man ska ta det som ett tecken eller hur jag ska se på saken men det gör mig livrädd men samtidigt fundersam. Jag försöker hantera alla känslor inom mig genom att delvis skriva ut en del funderingar ja bär på just för stunden här men även genom att lägga ut dem som strö bröd i min vardag, bara ta en sak i taget och hantera det som komma skall efter för vad det är.
Allt handlar om taktik i livet, vilken väg du väljer att gå, vilket öde du väljer att få tillmötes. Jag är nog inte så taktisk utav mig, jag går nog mer på känslan. Men idag är den ganska blank, det finns liksom ingen riktigt konkret struktur över hur jag vill lägga upp mitt liv idag. Vill jag resa? är jag redo att packa väskan och lämna allt? Vågar jag sattsa på oss? vill jag jobba inom det området jag är idag? vill ja vandra omedveten om vad som väntar mig där ute hela mitt liv? jag vet faktiskt inte. Är man för bekväm för att våga chansa eller vill man bara inte.
Många där ute lever sina liv efter någonting konkret, dem har sitt jobb, dem har sin bostad, sin man/kvinna, sina barn, sin ekonomi strukturerad, sina rutiner dem följer, sina vanor som vandrat med dem i en evighet. Men jag är bara en salig blandning av någonting ur balans, jag är ung, jag har drömmar, jag har visioner, jag har mål men jag har inte funnit vart jag skall börja än, jag har inte en egen lägenhet, jag har inget fast jobb, jag har ingen karl som väntar på mig efter en tuff dag ute i verkligheten - jag har bara mig själv. Jag har beslut som måste fattas jag har en vilja som måste börja brinna igen men jag har en tank som för tillfället är helt tom. Vart finner man motivationen vad ska man basera sina val på ? ska jag ansöka till den där skolan? har jag råd att jobba som det där? ska jag jobba i London? ska jag stanna i sverige? ska jag byta stad? ska jag börja om på nytt hemma och leva mitt liv i samma spår som tidigare i västerås? vad vill jag egentligen göra. det finns så mycket, så många utbildningar som ja kikat på som lockar mig, så många jobb som ja drömmer om, så många punkter i mitt liv som jag hoppas att ja hinner uppnå innan allting tar slut. Men ingen ork? Vart tog den vägen. Skärpning nu. Ingen annan kommer ju göra jobbet åt mig...
så idag har jag sökt jobb i närmre 4h, har letat utbildningar i alla möjliga former... Jag vill sätta fart nu, jag vill göra någonting utav min vardag. Jag vill ge den form och glans - jag vill ge mitt liv en ärlig chans.
strosa är inte min grejj...
Jag vill göra mina föräldrar stolta, jag vill leva självständigt, jag vill kunna visa världen att jag är någonting mer än bara en fasad som glänser ibland. Jag vill sluta leva abstrakt - jag vill ha det konkret.
Gör mig inte besviken...
Hold on to everything.
Det absolut värsta jag vet är när mina nära och kära inte mår bra, man vill kunna omfamna dem, torka bort sorgen på utsidan men lik så väl på insidan, att lägga en värmande hand mot deras kinder, fånga dem i dina armar när dem faller. Ge dem en bit av lycka, men hur ska man komma till den punkten i livet då man vet att ens egen lycka räcker till ? Jag ger allt jag bär på för att se dem le. Mår jag dåligt, lägger ja på mitt leende och försöker, försöker från varenda liten vrå i min kropp få dem att förstå att jag bryr mig.
För det gör jag verkligen, jag bryr mig om er. Jag vårdar eran vänskap djupt i mitt hjärta och jag verkligen avskyr när era tårar utsöndrar smärta. Ni är värda så mycket mer.
Ingen borde behöva känna sig vilsen, ingen borde behöva känna smärtan av att förlora någon så nära. Att ens tillvaro raserar på en kort stund. Ingen skall behöva gå igenom det.
När du känner dig osäker på dig själv, när du känner att orken inte räcker till, när du bara vill dra täcket över huvudet och somna in, ta då all min kraft , all min energi, all min kärleken, för jag vill ge den till dig.
Jag vill hålla dig i mina armar och känna att du andas, att ditt hjärta slår i rytm. Jag vill bara vara där för dig.
Jag önskar att jag kunde göra så mycket mer, eller iaf någonting, men jag vet inte vad.
Din smärta påverkar mig.
Känslor är en av få känslor som det absolut är omöjligt att styrka över. Jag vet det, du vet det, alla vet det.
Man vill så gärna men ibland går det inte, det går inte att sätta fingret på vad som är rätt eller fel. Vore det fel av mig kanske inte känslan hade funnits där från början. När någonting är så vackert och konkret, rakt framför ögonen på dig och du inte vet hur du ska hantera det - ta då vara på det, håll det nära dig . Gör inte som jag, fly inte undan, glöm inte dina känslor, stäng inte av. Jag är på tok för rädd för att briljera med dem känslorna ännu en gång, jag frågar mig själv varje dag - vad känner jag? vart står vi? , mitt svar till mig själv är ungefär lika starkt som de svar man får när man talar till en mur av sten. Inte ett skit...
Om jag omformulerar frågan - vad känner du för mig, vad vill du få ut av det här ? Då vill jag inte ha ett svar, för oavsätt om jag kanske inte känner efter idag, så vet jag att ja är brutalt rädd att förlora det jag har trots att jag inte vet vad det är och heller inte kan sätta prägel på den känslan. Jag vet bara att det påverkar mig varje dag, varje minut, varje sekund. Att varje andetag är viktigt.
Jag vill lämna allting bakom mig, men jag är inte redo, jag är inte redo att lämna dig.
Det är inte min tid just nu, jag stannar här för din skull - jag hoppas bara att du inser det en vacker dag även om du kanske är på en helt annan nivå än jag känslomässigt.
Jag går ingenstans. Jag ska ingenstans. Jag kommer vara här tills jag vet att det är okej för mig att packa ihop. Jag vet att jag inte vill leva det här livet längre, vandra på spök stadens gator och alltid bemötas av samma sak - samma atmosfär, samma miljö, samma människor. Jag vet att jag vill bort och att det skulle göra mig gott i livet.
Men jag kan inte, jag har inte mage att dra nu. Snart kanske men inte just nu... Och den dagen jag beslutar mig för att göra det, glöm mig inte och klandra mig inte för det val jag gjort. För även om du inte är medveten om det så brinner insidan utav mig för någonting så mycket mer än detta. Jag ser era drömmar, hur ni omfamnar dem ibland och låter andra gå åt sidan. Jag har aldrig greppat tag i en dröm jag burit med mig. Jag vet att det är dags, jag vet att jag borde, men inte nu. det kommer, min tid kommer den också.
Söndag!
Skall lyssna till en klok människas råd denna gång och faktiskt pallra mig till han den där i vit rock.
Ack va ja inte vill ha svaret på dem proverna.
Finns ingen diagnos som stämmer in på mig, eller hur var det nu?
Det är skrämmande hur skenet kan komma att bedra på en hand vändning när de kommer till folk.
Hur en människa kan gå från elit till skit på nolltid.
Jag förstår inte hur, men somliga människor lyckas ju tydligen med allt och andra ingenting.
Jag är glad att jag har säkra kort, människor som verkligen får mig att le och skratta runt i kring mig.
Jag behöver inte dem som vänder kappan efter vinden och är totalt utblåsta i skallen.
Jag skulle inte ha något utbyte utav dig som tagit dig igenom livet på ett silverfat, jag vill inte lyssna på din punkt-listade oorganiserade strukturslista till liv.
Jag vill känna att jag lever, jag vill involvera mig i ditt liv, jag vill se dig i ögonen och bemöta din styrka - den styrkan man får om man bär på ett bagage.
Ett liv utan hinder vore alltför simpelt, tråkigt, grått och totalt ointressant för min del, även om man önskar att vissa sluppit samtliga saker - så är hindrena endast möjligheter för mig.
En ny utmaning, ett nytt test - klarar jag det , kommer jag vidare. Tar det stopp ? ja då har jag dig.
Man skall aldrig behöva bemöta ett hinder med tom rygg, du kan göra det ensam men inte blank.
När du väl hänger där, inte orkar dra dig upp, då måste du förlita dig på att du får en hjälpande knuff i rumpan.
Det gör iaf jag, eller jag bara vet att det är så - för den som ger den får, andra dem kommer och går.
Så enkelt är det.
Se dig själv i spegeln och fråga vart du vill komma med ditt liv.
trotts att min kropp gett upp , så fick du mig avslappnad och glad - Unik var ordet.
Och jag gillar det skarpt. Grymt! Tack.
Måste tillägga en sak - JAG SAKNAR DIG EMMA!
nu är det bara...
men men det löser sig, ska fortsätta bocka av listan lite senare, men just nu skiter ja i det.
Har duschat och ska nu städa ordning på mitt rum som ser ut som ett bombnedslag.
Jag har en mkt mindre väska än förra året när jag och Pernilla åkte men endå har jag plats kvar?
Alltså måste jag ha glömt någonting viktigt.
Äsch, skit samma.... får springa naken om inte annat det är ju inte så att vädret inte tillåter det direkt ;)
Ska snart kasta på mig kläder och göra klart det sista för att bege mig ner på stan och växla pengar sen e jag redo för att åka.
Ska även klämma in en fika med min älskade vän Karin och försöka tvinga med Emma.. Vore guld att träffa båda sina tjejer innan man far iväg, få en spark i rumpan så att resfebern har en chans att lägga sig lite :)
Jag fick min dagliga dos - så nu är jag nöjd.
Sköt om er här hemma, nu ska ja dona färdigt så allt e klart när det är dags att hämta herrn.
Xoxo.
Onsdag.
Vill lära mig allt och lite där till sen får vi se vad som händer... Jag tycker det är förträffande intressant och jag älskar det absolut. Bara ljudet gör så jag blir alldeles till mig. Tanken av det är långt långt bort men endå så nära.
Vi får se helt enkelt.
Idag mår ja sisådär, vilket är helt kasst eftersom jag har semester men ja antar att det hör till. Nu är det bara två dagar kvar sen sitter jag och M på planet till alanya, ska bli galet skönt och jag hoppas att jag känner mig piggare till dess. Håll tummarna!
Vissa människor gör en gladare än andra. Det tackar vi för - Även dåliga dagar får du mig att skratta.
AWESOME...
Jag vill träffa dig som e trygg i dig själv, har humor, kan ta en diskussion, äventyrlig, någon som inte bara är ens partner utan även ens bästa vän, någon man kan skratta tillsamamns med, gråta tillsammans med, bara vara utan att behöva säga någonting. Någon som tar framtiden och våran relation på allvar. Nån som har visioner och mål i sitt eget liv, men även kan se sig själv dela det med mig.
Jag vill inte bemötas av den tveksamma sidan, den som velar eller den som inte vet.
Jag vill bara ha det simpelt, ett simpelt liv med dig som förgyller mig...
Men det är avlägset, du finns där, jag vet det... men jag kan inte... det går liksom inte.
En längtan brinner inom mig, det är jag medveten om.. Men vad jag längtar efter är någonting för abstrakt även för mig. Jag vill se den där framtiden runt hörnet, jag vill inte vela längre.
Mitt hjärta är inte oberört längre, det kommer ikapp mig. Men jag tror aldrig du kommer få veta.
Jag kan inte säga mer än att det här är någonting annorlunda.
Vilken väg skall man välja, det är skrämmande. För det kan bli så fel...
Du...
Jag vill ha dig vid min sida resten av mitt liv.
Det är inte alltid du tror att jag lärt mig av mina tidigare misstag, men det har jag. Jag har bara inte så lätt att släppa det förflutna till att bli en del av någonting som passerat i hastig fart. Jag försöker vårda det mesta, ge alla en andra chans och se på saker ur nya perspektiv.
Jag vill inte släppa taget helt, jag vill kunna avgöra själv... Men jag behöver dig ibland för en spark i röven.
Jag behöver höra att jag ibland resonerar som en idiot och jag behöver dina ironiska komplimanger!
Jag behöver dig helt enkelt... För du är bland det finaste jag har kvar i mitt liv.
Många säger...
Jag har lärt mig se saker och ting ur ett annat perspektiv än förut. och just nu, oavsätt om det är katastrof på vissa fronter så är det överlag helt fantastiskt. Jag värdesätter varje minut som jag andas.
Jag fick träffa mina prinsessor idag, dock fick jag bara en på kort då den andra inte säger mycket mer än "näääe". Men hon är lika bedårande som sin syster.
Min tjej, min lilla räkan, jag älskar henne... så vacker och så glad - hon gör mig glad.
För några månader sen fick jag kontakt med en beundransvärd människa. Jag vet att jag kanske sagt det förr, men jag tänker på det så ofta att jag faktiskt måste få ur mig det här.
Den här människan kom in i mitt liv från ingenstans och den dagen trodde ja aldrig att personen i fråga skulle komma att påverka mig så mycket. Hur en människa man aldrig tidigare pratat med kan påminna en om hur levande man är, vem man är som människa och att man faktiskt betyder någonting.
Så många minuter som ja bara setat och spottat ur mig, ventilerat mina känslor, det är nog skrämmande.
Men du har aldrig klandrat mig, du har aldrig sett på mig som om jag vore misslyckad.
Du har alltid tagit imot, lyssnat, och svarat, gång på gång. Det betyder väldigt mycket för mig...
För när du lät mig öppna en dörr jag stängt, lättade du på trycket i mitt hjärta.
Det var tufft då, men idag mår ja riktigt bra, och jag tror faktiskt att du är en stor del av anledningen till att jag har lyckats. För du får mig att skratta men samtidigt dömmer du mig inte om jag gråter.
Om det så är skit saker, så har du fortfarande bara lyssnat.
Du ser på saker och ting annorlunda och är inte som alla andra, och det är vackert i mina ögon.
Du är en stark, enastående och väldigt beundransvärd människa. Och det har då inte gått en dag sen den stunden då ja rev ner muren som du inte fått mig att känna mig okej.
Jag vet inte, jag vill nog bara säga tack egentligen... Och jag tror att du mer än väl vet vem du är!
Så, tack - du har satt prägel på mitt liv, på ett väldigt positivt sätt. Du är bra!
Imorgon blir det ett försök till ett normalt pass på gymmet igen, värken i axeln har inte lagt sig till hundra men jag ska ta det lugnt och köra på endå, andningen är ok. Så nu bär det av igen...Klättrar på väggarna snart annars.
På fredag åker jag på semester - kl 10 lyfter planet - jag längtar ihjäl mig.
Jag behöver detta och jag tänker, med all rätt, unna mig det.
Just det - Jag träffade pyrets mamma och pappa idag, nu du lillen börjar du bli stor och snart är du här ute hos oss, din mammas mage är mega vacker och din pappa är så stolt (Jag blir alldeles varm i kroppen när jag ser dem, dem bästa föräldrarna du kan tänka dig väntar här på dig, du är lyckligt lottad). Nu vill jag faktiskt se dig så sätt fart men kom inte för tidigt, men skynda dig gärna för jag längtar , det gör vi alla ! Och när du är här, så har jag en sak till dig som ligger och väntar... komsi komsi =)
Din röst...
Jag hoppas att det blir som du sa...Jag hoppas att dina löften inte bara är tomma ord!
Jag vill att du kommer hem...
Right way? or should I hit the high way..........
Idag...
Sandra kom och plockade upp mig på förmiddagen och en vända på stan som skulle visa sig resultera i mkt mer än vi båda trodde! Införskaffade två bas linnen, en sjal, en tjock tröjja, en jacka, två par skor, ett armband, hårsnoddar, hår nålar, hår spray, olja.... Ja va ska man säga, lön är bra! Det tog några timmar men ack så trevligt att träffa donnan igen det var ett bra tag sen! Nu hoppas vi bara på att de håller i sig...
Kvällen avrundades med en mycket trevlig fika men bra sällskap, uppskattat !
Nu sitter jag här och funderar återigen på vart jag kan ha dumpat passet? vore bra att ha ett sådant till nästa vecka.
Men det får bli ett problem för morgondagen, finner varken ork eller lust att ta tag i det just nu faktiskt.
Ha en fortsatt trevlig kväll!
23.49
Tänk vad bara ett samtal kan göra.
I det tidigare inlägget var jag bara brutalt tvungen att ventilera mig, det var som om en låga slog sig fast inom mig.
Men nu, även om andningen är kämpig, hostan lika irriterande som tidigare och skallebanken vägrar ge vika så känner jag mig återigen glad och relativt lugn.
Var länge sen jag blev så där anti som jag var tidigare idag, det tar verkligen på krafterna?
Tänk dem som går omkring hela dagarna och inte utstrålar minsta lilla gnutta lycka, som bara surar och aldrig ler, dem måste verkligen ha det kämpigt, för bara dem här timmarna gjorde jag nog av med mer energi på att vara bitter än jag gjort på flera veckor av att vara glad. Allting blir så mycket enklare när man ler, när man fångar dagen och gör den till någonting vackert. Jag har sagt upp min sura sida, men visst kan även få en dänga av bitter kängan ibland. Idag var en sådan dag, en dag då man bara vill dra täcket över huvudet och försvinna för en stund.
Men jag är evigt tacksam att jag har min otroligt tåliga och vackra vän Emma. Jag förstår inte hur hon gör det, men hon har då alltid orkat med mig i alla dessa år, dag som natt, i vått och torrt, dygnet runt. Och på bara några minuter får den damen mig att skratta åt allting jag tyckt vara så förbrilt jobbigt. Hon är skadligt bra, hon är bra för mig och så många andra. Finns nog ingen människa som påverkar mig så mycket som hon gör. Hon behöver inte ens vara nära för att veta att någonting inte står rätt till, vi behöver inte ha pratat på jätte länge, hon bara vet.
Är det inte skrämmande? eller bara totalt fantastiskt att ha en sådan vän. En vän som bara vet, känner och finns där utan att alltid vara nära, även om jag alltid bär henne med mig i mitt hjärta.
En natt, av många, hösten 2008 var för mig någonting jag önskar att jag aldrig upplevt, någonting jag hellre skippat och låtit gå pasé. Jag kommer aldrig glömma det, men jag kommer heller aldrig glömma, Emma och jag hade då inte talats vid på ett bra tag. Men dagen efter hade hon försökt nå mig för allt va hon var värd. Hon hade inte kunnat sova, hon visste att någonting var fel. Jag kommer aldrig glömma när jag fick höra det. Hon hade en klump i bröstet och bara visste. Hon kunde inte sätta fingret på vad som hänt, eller varför, eller när, eller hur. Hon bara visste att jag behövde henne.
Är inte det ganska otroligt? Kan ett vänskapsband vara så starkt? - Hon är otrolig. Dem som försummar eller går miste om att ha henne vid sin sida i sitt liv, gör sitt livs största tabbe. För utan henne, hade jag inte vart någonting.
Hon bidrar med så mycket i mitt liv, och även i många andras, hon finns alltid där .
När jag är glad skrattar hon med mig, när jag är ledsen torkar hon mina tårar, när jag är arg finns hon där som boll plank. Hon dömmer inte, hon är rak och ärlig och hon är äkta. Hon är extremt vacker och hon gör mig komplett.
Tack Emma för att du är en sån fantastisk vän! Utan dig vore jag katastrof, jag vore ingenting. Jag har dig att tacka för så mycket att orden inte räcker till.
Har du en sådan vän vid din sida en vacker dag, vårda det ömt för det är sällsynt. EXTREMT sällsynt!
och det är det bästa som kan hända dig.
Någon som aldrig, oavsätt vad, vänder dig ryggen.
Nofuckinway
Jag är trött på att le, jag är trött på att folk tror sig veta så jävla mycket om andra när dem inte ens känner dem.
Jag är trött på att låssas som om vi är vänner i hopp om att du ska inse vem du är.
JAG ÄR LESS - fattar ni det? JAG ÄR RIKTIGT JÄVLA TRÖTT på allt skit ni vräker ur er.
Har ni inget positivt att säga, någonting omtänksamt att dela med er av, så back off då - låt mig va för i helvete.
Jag skiter i er? jag bryr mig inte? jag ORKAR inte med detta eviga tjat.
Ta tag i era liv då, gör någonting utav det, forma det efter den struktur du vill ha i din vardag och sluta va så fruktansvärt rädda för att binda upp er på någonting långsiktigt...
Förstår ni inte att allting kan ta slut? att allt det vackra är kort?
Ja, rent generellt mår jag förbannat bra - men just idag är jag bara så less...
Jag har aldrig tidigare stött på en dag som vänt mig ryggen så hårt som denna...
Förstår du inte att det gör ont i mig när jag hör dig gråta om nätterna? Förstår du inte att jag älskar dig mer än allt annat runt i kring mig? Förstår du inte att jag skulle gå igenom eld och vatten för din skull?
Förstår du inte att jag vet hur du mår? Förstår du vilken frustration jag känner över att se dig falla ihop som ett kort hus?
VAD BEGÄR DU AV MIG - Du glömde mig förr, är det inte uppenbart att jag vänt dig ryggen då? Att jag tappat min tro på dig? Jag har vänt allt, gjort mitt liv till någonting jag tycker om, och endå ska du med ditt fula finger i skyn ha en spak med i spelet din dumme fan!
Andningen är åt helvete, hostan blir värre, mitt pass har fått ben, min axel gör ont, mitt huvud har ett eget minfält, mina skavsår svider, min lön är rutten, min framtid står på spel - Men jag försöker iaf le....
Fy fan. Jag har faktiskt ingenting mer att säga.
Tisdag
Jag gillar när det går bra, när det känns rätt i hela kroppen och man får ut lite utav den där överskotts energin man bär på nu mera. Känner mig lite som en duracell kanin, glad och sprallig och framför allt lycklig.
Och jag kan även säga att jag nu, med handen på hjärtat, kan säga att jag faktiskt tycker HG-gröten smakar bra på mornarna, trodde aldrig detta skulle ske men även jag har ju tok fel ibland.
Hände dock någonting som var mindre roande på gymmet, mitt under en axel övning small det till i V-axel och nu pulserar det på bra där, är faktiskt mindre skönt. Kan till och med komma att säga att det gör ont, vilket det gjort sen det inträffade. Vet inte riktigt vad som hände, men hoppas det blir bra snabbt och att de inte påverkar kommande träning.
Nu är det en vecka kvar tills vi sitter på flygplanet - lyfter iväg mot sol och värme.
Jag längtar så jag blir galen, ska bli så sjukt skönt verkligen att få känna av lite miljö ombyte.
Måste tillägga att jag fick hem min efterlängtade mössa idag - Vilken skönhet!
Leta efter passet kanske vore nått?
23.43
Sitter och kollar resor fortfarande , vi har iaf kommit överens om att det blir Rhodos el Turkiet
då vädret verkar hålla dig relativt stadigt där under nästa vecka.
Ser fram emot det väldigt mycket, ska bli skönt med lite miljöombyte efter allt jobb.
Alla andra frågetecken? tar jag itu med när jag är hemma.
Har iaf ringt lite samtal idag som var nödvändiga - klapp på axeln.
Ser ut som om allting kanske ordnar upp sig endå och det blir en flytt för mig.
Jag gillar oddsen skarpt i detta läge...
Nu hoppas vi dagarna går snabbt så vi kommer iväg nångång... Kvalité tid en hel vecka.
Ack va bra vi ska ha det!
Adjö
15.46
Ett original så sanslöst vackert.
04.00
Björnön? ja, Femman? ja.
Gymskor i spåret? Ja, ont? OM JAG HAR.
Lite sömn vore ju nått kanske, kommer bli spännande och se när JB knackar på dörren denna gång... Känner mig klart vaken och inte ett dugg nöjd över det. Men vad ska man göra, endå ler jag? Jag kan inte va frisk?
Helt ensam, klockan är strax efter fyra, det är mörkt överallt och skit på tvn men jag ler?
Jaja dum och klaga, MEN ja tänker bannimej göra det, för mina hälar....
Jag säger bara aldrig mera gymskor i spåret, finns en anledning till varför man har ett par löpar dojjer och ett par till gymmet. Men är man lika briljant som jag och heter Mathilda så är väll gymskor i spåret inte alltför otippat.
Smidigt av mig... Jaja plåster och nylonstrumpor i morgon? Bar fota när man tränar kanske?
Ska bli intressant vilket som, ont gör det iaf, men jag har ju bara mig själv att skylla.
Seså skänk mig lite sömn nu innan jag börjar hallucinera - de e inte alltför ovanligt.
Alltid detta varför...
Varför alltid detta varför?
"Varför är Mathilda så lycklig och glad? har hon träffat nån? "
Måste jag ha träffat nån för att vara lycklig? måste jag ha en anledning till att le?
Nej det måste jag inte, jag har inte en anledning till att le varje gång jag gör det , jag kanske bara njuter av situationen.
Skall det vara så svårt att inse eller förstå? Om jag är glad, var glad med mig, fråga inte varför? om jag hade nån anledning och du stod mig nära hade jag förmodligen redan berättat den för dig.
Men ibland, precis som nu, kanske jag bara gillar läget och tar dagen för vad den är - fantastisk.
Jag mår bra i mig själv, människorna jag har runt i kring mig får mig att le, folk som kommit mig nära inpå får mig att skratta. Jag väljer bara att bära med mig dem stunderna hela tiden ist för att suga åt mig och dumpa åt sidan.
Räcker inte det som anledning?
Jag är lycklig, är du så olycklig i dig själv att du inte kan finna någon anledning till min lycka då borde du se över din vardag och dina prioriteringar. Kan du inte njuta av dagarna du möter när du vaknar, borde du ändra inställning.
Ingen annan kommer någonsin göra jobbet åt dig, bara så du vet !
Just deal with it, Im happy dude. =)
