Många säger...

...att släkten är värst, och visst är det så. Men samtidigt, det är ju det vackraste man har. Sin familj, en del av en själv. Jag har vissa i släkten som jag absolut inte skulle vilja vara utan, när man träffar dem känner man hur älskad man är, hur mycket dem värderar en. Idag är en sån dag, min kära morbror fyller gubbe och vi var ute och firade honom, och då var just den delen av familjen där - dem som gör en glad.
Jag har lärt mig se saker och ting ur ett annat perspektiv än förut. och just nu, oavsätt om det är katastrof på vissa fronter så är det överlag helt fantastiskt. Jag värdesätter varje minut som jag andas.

Jag fick träffa mina prinsessor idag, dock fick jag bara en på kort då den andra inte säger mycket mer än "näääe". Men hon är lika bedårande som sin syster.
Min tjej, min lilla räkan, jag älskar henne... så vacker och så glad - hon gör mig glad.





För några månader sen fick jag kontakt med en beundransvärd människa. Jag vet att jag kanske sagt det förr, men jag tänker på det så ofta att jag faktiskt måste få ur mig det här.
Den här människan kom in i mitt liv från ingenstans och den dagen trodde ja aldrig att personen i fråga skulle komma att påverka mig så mycket. Hur en människa man aldrig tidigare pratat med kan påminna en om hur levande man är, vem man är som människa och att man faktiskt betyder någonting.
Så många minuter som ja bara setat och spottat ur mig, ventilerat mina känslor, det är nog skrämmande.
Men du har aldrig klandrat mig, du har aldrig sett på mig som om jag vore misslyckad.
Du har alltid tagit imot, lyssnat, och svarat, gång på gång. Det betyder väldigt mycket för mig...
För när du lät mig öppna en dörr jag stängt, lättade du på trycket i mitt hjärta.
Det var tufft då, men idag mår ja riktigt bra, och jag tror faktiskt att du är en stor del av anledningen till att jag har lyckats. För du får mig att skratta men samtidigt dömmer du mig inte om jag gråter.
Om det så är skit saker, så har du fortfarande bara lyssnat.
Du ser på saker och ting annorlunda och är inte som alla andra, och det är vackert i mina ögon.
Du är en stark, enastående och väldigt beundransvärd människa. Och det har då inte gått en dag sen den stunden då ja rev ner muren som du inte fått mig att känna mig okej.
Jag vet inte, jag vill nog bara säga tack egentligen... Och jag tror att du mer än väl vet vem du är!
Så, tack - du har satt prägel på mitt liv, på ett väldigt positivt sätt. Du är bra!


Imorgon blir det ett försök till ett normalt pass på gymmet igen, värken i axeln har inte lagt sig till hundra men jag ska ta det lugnt och köra på endå, andningen är ok. Så nu bär det av igen...Klättrar på väggarna snart annars.

På fredag åker jag på semester - kl 10 lyfter planet - jag längtar ihjäl mig.
Jag behöver detta och jag tänker, med all rätt, unna mig det.


Just det - Jag träffade pyrets mamma och pappa idag, nu du lillen börjar du bli stor och snart är du här ute hos oss, din mammas mage är mega vacker och din pappa är så stolt (Jag blir alldeles varm i kroppen när jag ser dem, dem bästa föräldrarna du kan tänka dig väntar här på dig, du är lyckligt lottad). Nu vill jag faktiskt se dig så sätt fart men kom inte för tidigt, men skynda dig gärna för jag längtar , det gör vi alla ! Och när du är här, så har jag en sak till dig som ligger och väntar... komsi komsi =)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0