Söndag!
Jag gillar min tillvaro skarpt, men jag avskyr mitt immun försvar.
Skall lyssna till en klok människas råd denna gång och faktiskt pallra mig till han den där i vit rock.
Ack va ja inte vill ha svaret på dem proverna.
Finns ingen diagnos som stämmer in på mig, eller hur var det nu?
Det är skrämmande hur skenet kan komma att bedra på en hand vändning när de kommer till folk.
Hur en människa kan gå från elit till skit på nolltid.
Jag förstår inte hur, men somliga människor lyckas ju tydligen med allt och andra ingenting.
Jag är glad att jag har säkra kort, människor som verkligen får mig att le och skratta runt i kring mig.
Jag behöver inte dem som vänder kappan efter vinden och är totalt utblåsta i skallen.
Jag skulle inte ha något utbyte utav dig som tagit dig igenom livet på ett silverfat, jag vill inte lyssna på din punkt-listade oorganiserade strukturslista till liv.
Jag vill känna att jag lever, jag vill involvera mig i ditt liv, jag vill se dig i ögonen och bemöta din styrka - den styrkan man får om man bär på ett bagage.
Ett liv utan hinder vore alltför simpelt, tråkigt, grått och totalt ointressant för min del, även om man önskar att vissa sluppit samtliga saker - så är hindrena endast möjligheter för mig.
En ny utmaning, ett nytt test - klarar jag det , kommer jag vidare. Tar det stopp ? ja då har jag dig.
Man skall aldrig behöva bemöta ett hinder med tom rygg, du kan göra det ensam men inte blank.
När du väl hänger där, inte orkar dra dig upp, då måste du förlita dig på att du får en hjälpande knuff i rumpan.
Det gör iaf jag, eller jag bara vet att det är så - för den som ger den får, andra dem kommer och går.
Så enkelt är det.
Se dig själv i spegeln och fråga vart du vill komma med ditt liv.
trotts att min kropp gett upp , så fick du mig avslappnad och glad - Unik var ordet.
Och jag gillar det skarpt. Grymt! Tack.
Måste tillägga en sak - JAG SAKNAR DIG EMMA!
Skall lyssna till en klok människas råd denna gång och faktiskt pallra mig till han den där i vit rock.
Ack va ja inte vill ha svaret på dem proverna.
Finns ingen diagnos som stämmer in på mig, eller hur var det nu?
Det är skrämmande hur skenet kan komma att bedra på en hand vändning när de kommer till folk.
Hur en människa kan gå från elit till skit på nolltid.
Jag förstår inte hur, men somliga människor lyckas ju tydligen med allt och andra ingenting.
Jag är glad att jag har säkra kort, människor som verkligen får mig att le och skratta runt i kring mig.
Jag behöver inte dem som vänder kappan efter vinden och är totalt utblåsta i skallen.
Jag skulle inte ha något utbyte utav dig som tagit dig igenom livet på ett silverfat, jag vill inte lyssna på din punkt-listade oorganiserade strukturslista till liv.
Jag vill känna att jag lever, jag vill involvera mig i ditt liv, jag vill se dig i ögonen och bemöta din styrka - den styrkan man får om man bär på ett bagage.
Ett liv utan hinder vore alltför simpelt, tråkigt, grått och totalt ointressant för min del, även om man önskar att vissa sluppit samtliga saker - så är hindrena endast möjligheter för mig.
En ny utmaning, ett nytt test - klarar jag det , kommer jag vidare. Tar det stopp ? ja då har jag dig.
Man skall aldrig behöva bemöta ett hinder med tom rygg, du kan göra det ensam men inte blank.
När du väl hänger där, inte orkar dra dig upp, då måste du förlita dig på att du får en hjälpande knuff i rumpan.
Det gör iaf jag, eller jag bara vet att det är så - för den som ger den får, andra dem kommer och går.
Så enkelt är det.
Se dig själv i spegeln och fråga vart du vill komma med ditt liv.
trotts att min kropp gett upp , så fick du mig avslappnad och glad - Unik var ordet.
Och jag gillar det skarpt. Grymt! Tack.
Måste tillägga en sak - JAG SAKNAR DIG EMMA!
Kommentarer
Trackback
