-

Sannolikheten i att finna en gnutta hopp när man inte orkar mer är stor bara man har en hum om hur man skall gå tillväga.
Sannolikheten i att finna sig själv efter att man valt att ge upp, är större när man kommer på benen igen.
När man fallit så hårt att ett brutet ben är en bagatell, när man slagit knut på alla nervbanor i hela kroppen och när luft inte längre är ett motstånd oavsätt vindstyrka, då vet man att man lever!
Det är då man måste lära sig att värdera alla små saker som i vanliga fall skulle gå pasé.
Ni vet dem här vackra stunderna? Dem stunderna ni tidigare blundat för?
Bara en lugn, mysig hemma kväll med någon man verkligen tycker om, det är magiskt.
Att bara falla tillbaka i armarna på någon som omfamnar dig från hjärtat och ut, det är helt otroligt.
Att se en människa du bryr dig om le, le med hjälp av varenda liten muskel i sin kropp. Det är vackert.
Ta vara på dem stunderna, värdesätt dem, dela dem, vårda dem, njut för allt vad du är värd.

Jag tänker göra det när dem stunderna kommer.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0