Höst.
Hösten börjar närma sig och det märks så tydligt på folk.
Det är som om människor får panik över att vara ensamma när kylan drar in?
men dem som faktiskt har det tryggt verkar rädda över att försöka behålla det.
Blir man verkligen inlåst bara för att miljön vi lever i förändras?
När skall man våga visa sina känslor öppet och helhjärtat? Blotta sitt inre och tro på skönheten som kan skapas utav det.
När skall man våga sätta ner foten och säga, tack det räcker för mig nu.
När skall man slippa böna och be för en gnutta tillgivenhet eller respekt?
Jag gillar hösten, man får kasta på sig varmare kläder, MER kläder, man kan träna utan att känna press, man kan må bra i sig själv och lära känna sitt eget inre, för tiden finns där. Frågan är bara hur många som tar sig den tiden?
För att kunna må bra tillsammans med någon annan, måste du först må bra i dig själv? eller hur var det nu...
Efter en helg av relativt slitage, ännu en gång, är man nu tillbaka till den viktiga vardagen.
Jag hade mycket trevlig med många inslag av skratt och lycka.
Jag har tagit mig tiden nu att om värdera saker i mitt liv. Och jag vet iaf vad jag vill...
Och det är inte den typen av sommar som har passerat nu, för det är inte jag.
Men idag är en ny dag och det är nu det börjar en förändring, inte för dig så för mig gör det det.
Man inser mycket när en människa man aldrig träffat lyckats få en att le från hjärtat av bara några simpla ord.
Jag tänker inte försöka påverka vem jag är längre, bara vad jag gör utav det.
Jag tänker inte ändra på mig bara för att ni ber mig, jag är inte mer än jag.
Jag tänker inte fortsätta söka den där lilla bekräftelsen utav dig, för jag har funnit den i mig själv.
Jag vet vad jag vill nu! Utefter det tänker jag bara ta en dag i taget och inte göra någonting förhastat.
Det blir bäst så, för ingen klarar att ändra på ett beteende eller ett levnadssätt på bara en handvändning.
Så lätt är det faktiskt inte även om vi önskade det ibland.
Jag har insett det nu, och jag tänker göra detta i min typ av fart.
Som sist kommande kastar jag upp lite bilder från tidigare bravader.
Detta är en helt vanlig kväll...
Jag var även i sala och hälsade på...
Dem hade spelning, lika duktiga som alltid...
Det är som om människor får panik över att vara ensamma när kylan drar in?
men dem som faktiskt har det tryggt verkar rädda över att försöka behålla det.
Blir man verkligen inlåst bara för att miljön vi lever i förändras?
När skall man våga visa sina känslor öppet och helhjärtat? Blotta sitt inre och tro på skönheten som kan skapas utav det.
När skall man våga sätta ner foten och säga, tack det räcker för mig nu.
När skall man slippa böna och be för en gnutta tillgivenhet eller respekt?
Jag gillar hösten, man får kasta på sig varmare kläder, MER kläder, man kan träna utan att känna press, man kan må bra i sig själv och lära känna sitt eget inre, för tiden finns där. Frågan är bara hur många som tar sig den tiden?
För att kunna må bra tillsammans med någon annan, måste du först må bra i dig själv? eller hur var det nu...
Efter en helg av relativt slitage, ännu en gång, är man nu tillbaka till den viktiga vardagen.
Jag hade mycket trevlig med många inslag av skratt och lycka.
Jag har tagit mig tiden nu att om värdera saker i mitt liv. Och jag vet iaf vad jag vill...
Och det är inte den typen av sommar som har passerat nu, för det är inte jag.
Men idag är en ny dag och det är nu det börjar en förändring, inte för dig så för mig gör det det.
Man inser mycket när en människa man aldrig träffat lyckats få en att le från hjärtat av bara några simpla ord.
Jag tänker inte försöka påverka vem jag är längre, bara vad jag gör utav det.
Jag tänker inte ändra på mig bara för att ni ber mig, jag är inte mer än jag.
Jag tänker inte fortsätta söka den där lilla bekräftelsen utav dig, för jag har funnit den i mig själv.
Jag vet vad jag vill nu! Utefter det tänker jag bara ta en dag i taget och inte göra någonting förhastat.
Det blir bäst så, för ingen klarar att ändra på ett beteende eller ett levnadssätt på bara en handvändning.
Så lätt är det faktiskt inte även om vi önskade det ibland.
Jag har insett det nu, och jag tänker göra detta i min typ av fart.
Som sist kommande kastar jag upp lite bilder från tidigare bravader.
Detta är en helt vanlig kväll...
Jag var även i sala och hälsade på...
Dem hade spelning, lika duktiga som alltid...
Kommentarer
Postat av: alex
Hon tjej på bilden verkar fullt "normal# ler
Trackback
