update.

Du förgyller min vardag, förmodligen utan att ens veta om det själv.
Du är någon utav din egen sort, du är unik & du får mig att le om så på avstånd.
Det är ganska fantastiskt när man tror sig bära en mur ikring sig gjord utav stål utan dess like.
Det charmigaste av allt, är att du inte ser det själv dem gånger du möter din spegelbild.
Du blundar för någonting helt otroligt, du blundar för dig själv.

En människa som accepterar ditt förflutna, en människa som inte placerar dig i ett fack trots dina misstag, en människa som klarar av att höra sanningen trotts att den gör ont, en människa som tar dig för precis den du är, varken mer eller mindre. Som bara ser dem bra sidorna med dem dåliga sidorna i bagage. Som låter locket ligga på och inte dömmer dig. Ja vad kan man mer begära - Kan det vara så att du faktiskt finns där ute....

Ta dagen för vad den är och gör den till någonting bra, uppskatta dem små stunderna i livet som får dig att le, skratta med dem som skrattar med dig, le åt dem som möter dig med ett leende, le ännu större om du möter någon som ser ledsen ut. Visa att det är mänskligt att förlåta, älska och dela med sig av lycka. Då kommer du långt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0