Du...
Jag vill ha dig vid min sida resten av mitt liv.
Det är inte alltid du tror att jag lärt mig av mina tidigare misstag, men det har jag. Jag har bara inte så lätt att släppa det förflutna till att bli en del av någonting som passerat i hastig fart. Jag försöker vårda det mesta, ge alla en andra chans och se på saker ur nya perspektiv.
Jag vill inte släppa taget helt, jag vill kunna avgöra själv... Men jag behöver dig ibland för en spark i röven.
Jag behöver höra att jag ibland resonerar som en idiot och jag behöver dina ironiska komplimanger!
Jag behöver dig helt enkelt... För du är bland det finaste jag har kvar i mitt liv.
Många säger...
Jag har lärt mig se saker och ting ur ett annat perspektiv än förut. och just nu, oavsätt om det är katastrof på vissa fronter så är det överlag helt fantastiskt. Jag värdesätter varje minut som jag andas.
Jag fick träffa mina prinsessor idag, dock fick jag bara en på kort då den andra inte säger mycket mer än "näääe". Men hon är lika bedårande som sin syster.
Min tjej, min lilla räkan, jag älskar henne... så vacker och så glad - hon gör mig glad.
För några månader sen fick jag kontakt med en beundransvärd människa. Jag vet att jag kanske sagt det förr, men jag tänker på det så ofta att jag faktiskt måste få ur mig det här.
Den här människan kom in i mitt liv från ingenstans och den dagen trodde ja aldrig att personen i fråga skulle komma att påverka mig så mycket. Hur en människa man aldrig tidigare pratat med kan påminna en om hur levande man är, vem man är som människa och att man faktiskt betyder någonting.
Så många minuter som ja bara setat och spottat ur mig, ventilerat mina känslor, det är nog skrämmande.
Men du har aldrig klandrat mig, du har aldrig sett på mig som om jag vore misslyckad.
Du har alltid tagit imot, lyssnat, och svarat, gång på gång. Det betyder väldigt mycket för mig...
För när du lät mig öppna en dörr jag stängt, lättade du på trycket i mitt hjärta.
Det var tufft då, men idag mår ja riktigt bra, och jag tror faktiskt att du är en stor del av anledningen till att jag har lyckats. För du får mig att skratta men samtidigt dömmer du mig inte om jag gråter.
Om det så är skit saker, så har du fortfarande bara lyssnat.
Du ser på saker och ting annorlunda och är inte som alla andra, och det är vackert i mina ögon.
Du är en stark, enastående och väldigt beundransvärd människa. Och det har då inte gått en dag sen den stunden då ja rev ner muren som du inte fått mig att känna mig okej.
Jag vet inte, jag vill nog bara säga tack egentligen... Och jag tror att du mer än väl vet vem du är!
Så, tack - du har satt prägel på mitt liv, på ett väldigt positivt sätt. Du är bra!
Imorgon blir det ett försök till ett normalt pass på gymmet igen, värken i axeln har inte lagt sig till hundra men jag ska ta det lugnt och köra på endå, andningen är ok. Så nu bär det av igen...Klättrar på väggarna snart annars.
På fredag åker jag på semester - kl 10 lyfter planet - jag längtar ihjäl mig.
Jag behöver detta och jag tänker, med all rätt, unna mig det.
Just det - Jag träffade pyrets mamma och pappa idag, nu du lillen börjar du bli stor och snart är du här ute hos oss, din mammas mage är mega vacker och din pappa är så stolt (Jag blir alldeles varm i kroppen när jag ser dem, dem bästa föräldrarna du kan tänka dig väntar här på dig, du är lyckligt lottad). Nu vill jag faktiskt se dig så sätt fart men kom inte för tidigt, men skynda dig gärna för jag längtar , det gör vi alla ! Och när du är här, så har jag en sak till dig som ligger och väntar... komsi komsi =)
Din röst...
Jag hoppas att det blir som du sa...Jag hoppas att dina löften inte bara är tomma ord!
Jag vill att du kommer hem...
Right way? or should I hit the high way..........
Idag...
Sandra kom och plockade upp mig på förmiddagen och en vända på stan som skulle visa sig resultera i mkt mer än vi båda trodde! Införskaffade två bas linnen, en sjal, en tjock tröjja, en jacka, två par skor, ett armband, hårsnoddar, hår nålar, hår spray, olja.... Ja va ska man säga, lön är bra! Det tog några timmar men ack så trevligt att träffa donnan igen det var ett bra tag sen! Nu hoppas vi bara på att de håller i sig...
Kvällen avrundades med en mycket trevlig fika men bra sällskap, uppskattat !
Nu sitter jag här och funderar återigen på vart jag kan ha dumpat passet? vore bra att ha ett sådant till nästa vecka.
Men det får bli ett problem för morgondagen, finner varken ork eller lust att ta tag i det just nu faktiskt.
Ha en fortsatt trevlig kväll!
23.49
Tänk vad bara ett samtal kan göra.
I det tidigare inlägget var jag bara brutalt tvungen att ventilera mig, det var som om en låga slog sig fast inom mig.
Men nu, även om andningen är kämpig, hostan lika irriterande som tidigare och skallebanken vägrar ge vika så känner jag mig återigen glad och relativt lugn.
Var länge sen jag blev så där anti som jag var tidigare idag, det tar verkligen på krafterna?
Tänk dem som går omkring hela dagarna och inte utstrålar minsta lilla gnutta lycka, som bara surar och aldrig ler, dem måste verkligen ha det kämpigt, för bara dem här timmarna gjorde jag nog av med mer energi på att vara bitter än jag gjort på flera veckor av att vara glad. Allting blir så mycket enklare när man ler, när man fångar dagen och gör den till någonting vackert. Jag har sagt upp min sura sida, men visst kan även få en dänga av bitter kängan ibland. Idag var en sådan dag, en dag då man bara vill dra täcket över huvudet och försvinna för en stund.
Men jag är evigt tacksam att jag har min otroligt tåliga och vackra vän Emma. Jag förstår inte hur hon gör det, men hon har då alltid orkat med mig i alla dessa år, dag som natt, i vått och torrt, dygnet runt. Och på bara några minuter får den damen mig att skratta åt allting jag tyckt vara så förbrilt jobbigt. Hon är skadligt bra, hon är bra för mig och så många andra. Finns nog ingen människa som påverkar mig så mycket som hon gör. Hon behöver inte ens vara nära för att veta att någonting inte står rätt till, vi behöver inte ha pratat på jätte länge, hon bara vet.
Är det inte skrämmande? eller bara totalt fantastiskt att ha en sådan vän. En vän som bara vet, känner och finns där utan att alltid vara nära, även om jag alltid bär henne med mig i mitt hjärta.
En natt, av många, hösten 2008 var för mig någonting jag önskar att jag aldrig upplevt, någonting jag hellre skippat och låtit gå pasé. Jag kommer aldrig glömma det, men jag kommer heller aldrig glömma, Emma och jag hade då inte talats vid på ett bra tag. Men dagen efter hade hon försökt nå mig för allt va hon var värd. Hon hade inte kunnat sova, hon visste att någonting var fel. Jag kommer aldrig glömma när jag fick höra det. Hon hade en klump i bröstet och bara visste. Hon kunde inte sätta fingret på vad som hänt, eller varför, eller när, eller hur. Hon bara visste att jag behövde henne.
Är inte det ganska otroligt? Kan ett vänskapsband vara så starkt? - Hon är otrolig. Dem som försummar eller går miste om att ha henne vid sin sida i sitt liv, gör sitt livs största tabbe. För utan henne, hade jag inte vart någonting.
Hon bidrar med så mycket i mitt liv, och även i många andras, hon finns alltid där .
När jag är glad skrattar hon med mig, när jag är ledsen torkar hon mina tårar, när jag är arg finns hon där som boll plank. Hon dömmer inte, hon är rak och ärlig och hon är äkta. Hon är extremt vacker och hon gör mig komplett.
Tack Emma för att du är en sån fantastisk vän! Utan dig vore jag katastrof, jag vore ingenting. Jag har dig att tacka för så mycket att orden inte räcker till.
Har du en sådan vän vid din sida en vacker dag, vårda det ömt för det är sällsynt. EXTREMT sällsynt!
och det är det bästa som kan hända dig.
Någon som aldrig, oavsätt vad, vänder dig ryggen.
Nofuckinway
Jag är trött på att le, jag är trött på att folk tror sig veta så jävla mycket om andra när dem inte ens känner dem.
Jag är trött på att låssas som om vi är vänner i hopp om att du ska inse vem du är.
JAG ÄR LESS - fattar ni det? JAG ÄR RIKTIGT JÄVLA TRÖTT på allt skit ni vräker ur er.
Har ni inget positivt att säga, någonting omtänksamt att dela med er av, så back off då - låt mig va för i helvete.
Jag skiter i er? jag bryr mig inte? jag ORKAR inte med detta eviga tjat.
Ta tag i era liv då, gör någonting utav det, forma det efter den struktur du vill ha i din vardag och sluta va så fruktansvärt rädda för att binda upp er på någonting långsiktigt...
Förstår ni inte att allting kan ta slut? att allt det vackra är kort?
Ja, rent generellt mår jag förbannat bra - men just idag är jag bara så less...
Jag har aldrig tidigare stött på en dag som vänt mig ryggen så hårt som denna...
Förstår du inte att det gör ont i mig när jag hör dig gråta om nätterna? Förstår du inte att jag älskar dig mer än allt annat runt i kring mig? Förstår du inte att jag skulle gå igenom eld och vatten för din skull?
Förstår du inte att jag vet hur du mår? Förstår du vilken frustration jag känner över att se dig falla ihop som ett kort hus?
VAD BEGÄR DU AV MIG - Du glömde mig förr, är det inte uppenbart att jag vänt dig ryggen då? Att jag tappat min tro på dig? Jag har vänt allt, gjort mitt liv till någonting jag tycker om, och endå ska du med ditt fula finger i skyn ha en spak med i spelet din dumme fan!
Andningen är åt helvete, hostan blir värre, mitt pass har fått ben, min axel gör ont, mitt huvud har ett eget minfält, mina skavsår svider, min lön är rutten, min framtid står på spel - Men jag försöker iaf le....
Fy fan. Jag har faktiskt ingenting mer att säga.
Tisdag
Jag gillar när det går bra, när det känns rätt i hela kroppen och man får ut lite utav den där överskotts energin man bär på nu mera. Känner mig lite som en duracell kanin, glad och sprallig och framför allt lycklig.
Och jag kan även säga att jag nu, med handen på hjärtat, kan säga att jag faktiskt tycker HG-gröten smakar bra på mornarna, trodde aldrig detta skulle ske men även jag har ju tok fel ibland.
Hände dock någonting som var mindre roande på gymmet, mitt under en axel övning small det till i V-axel och nu pulserar det på bra där, är faktiskt mindre skönt. Kan till och med komma att säga att det gör ont, vilket det gjort sen det inträffade. Vet inte riktigt vad som hände, men hoppas det blir bra snabbt och att de inte påverkar kommande träning.
Nu är det en vecka kvar tills vi sitter på flygplanet - lyfter iväg mot sol och värme.
Jag längtar så jag blir galen, ska bli så sjukt skönt verkligen att få känna av lite miljö ombyte.
Måste tillägga att jag fick hem min efterlängtade mössa idag - Vilken skönhet!
Leta efter passet kanske vore nått?
23.43
Sitter och kollar resor fortfarande , vi har iaf kommit överens om att det blir Rhodos el Turkiet
då vädret verkar hålla dig relativt stadigt där under nästa vecka.
Ser fram emot det väldigt mycket, ska bli skönt med lite miljöombyte efter allt jobb.
Alla andra frågetecken? tar jag itu med när jag är hemma.
Har iaf ringt lite samtal idag som var nödvändiga - klapp på axeln.
Ser ut som om allting kanske ordnar upp sig endå och det blir en flytt för mig.
Jag gillar oddsen skarpt i detta läge...
Nu hoppas vi dagarna går snabbt så vi kommer iväg nångång... Kvalité tid en hel vecka.
Ack va bra vi ska ha det!
Adjö
15.46
Ett original så sanslöst vackert.
04.00
Björnön? ja, Femman? ja.
Gymskor i spåret? Ja, ont? OM JAG HAR.
Lite sömn vore ju nått kanske, kommer bli spännande och se när JB knackar på dörren denna gång... Känner mig klart vaken och inte ett dugg nöjd över det. Men vad ska man göra, endå ler jag? Jag kan inte va frisk?
Helt ensam, klockan är strax efter fyra, det är mörkt överallt och skit på tvn men jag ler?
Jaja dum och klaga, MEN ja tänker bannimej göra det, för mina hälar....
Jag säger bara aldrig mera gymskor i spåret, finns en anledning till varför man har ett par löpar dojjer och ett par till gymmet. Men är man lika briljant som jag och heter Mathilda så är väll gymskor i spåret inte alltför otippat.
Smidigt av mig... Jaja plåster och nylonstrumpor i morgon? Bar fota när man tränar kanske?
Ska bli intressant vilket som, ont gör det iaf, men jag har ju bara mig själv att skylla.
Seså skänk mig lite sömn nu innan jag börjar hallucinera - de e inte alltför ovanligt.
Alltid detta varför...
Varför alltid detta varför?
"Varför är Mathilda så lycklig och glad? har hon träffat nån? "
Måste jag ha träffat nån för att vara lycklig? måste jag ha en anledning till att le?
Nej det måste jag inte, jag har inte en anledning till att le varje gång jag gör det , jag kanske bara njuter av situationen.
Skall det vara så svårt att inse eller förstå? Om jag är glad, var glad med mig, fråga inte varför? om jag hade nån anledning och du stod mig nära hade jag förmodligen redan berättat den för dig.
Men ibland, precis som nu, kanske jag bara gillar läget och tar dagen för vad den är - fantastisk.
Jag mår bra i mig själv, människorna jag har runt i kring mig får mig att le, folk som kommit mig nära inpå får mig att skratta. Jag väljer bara att bära med mig dem stunderna hela tiden ist för att suga åt mig och dumpa åt sidan.
Räcker inte det som anledning?
Jag är lycklig, är du så olycklig i dig själv att du inte kan finna någon anledning till min lycka då borde du se över din vardag och dina prioriteringar. Kan du inte njuta av dagarna du möter när du vaknar, borde du ändra inställning.
Ingen annan kommer någonsin göra jobbet åt dig, bara så du vet !
Just deal with it, Im happy dude. =)
Just be the person you wanna be.
och framför allt, se potentialen i saker och ting - inte bara problemen.
Med varje hinder kommer en möjlighet och med varje möjlighet kommer en verklighet.
Det är bara fantasin som kan sätta gränser... Så sluta aldrig att våga tro.
För ingenting är omöjligt, allt är bara annorlunda.
Fredag!
Called Update.
Kass i andningen, dåligt humör, huvudvärk och övertrött?
Detta försvann på en gång när man klev innanför dörrarna på gymmet.
Jag tror ja har förälskat mig i det stället.
Det är så fridfullt, så fyllt av endorfiner...
Så dagen tog återigen sin vändning mot det bättre, sånt gillar vi!
och ja, precis som ja bestämt så ökade jag i vikter idag, awesome.
Ja va ska jag säga? Jag är en lyckligt lottad jävel.
Ledig i helgen eller inte ledig? det är frågan...
update.
Du är någon utav din egen sort, du är unik & du får mig att le om så på avstånd.
Det är ganska fantastiskt när man tror sig bära en mur ikring sig gjord utav stål utan dess like.
Det charmigaste av allt, är att du inte ser det själv dem gånger du möter din spegelbild.
Du blundar för någonting helt otroligt, du blundar för dig själv.
En människa som accepterar ditt förflutna, en människa som inte placerar dig i ett fack trots dina misstag, en människa som klarar av att höra sanningen trotts att den gör ont, en människa som tar dig för precis den du är, varken mer eller mindre. Som bara ser dem bra sidorna med dem dåliga sidorna i bagage. Som låter locket ligga på och inte dömmer dig. Ja vad kan man mer begära - Kan det vara så att du faktiskt finns där ute....
Ta dagen för vad den är och gör den till någonting bra, uppskatta dem små stunderna i livet som får dig att le, skratta med dem som skrattar med dig, le åt dem som möter dig med ett leende, le ännu större om du möter någon som ser ledsen ut. Visa att det är mänskligt att förlåta, älska och dela med sig av lycka. Då kommer du långt.
Torsdag, underbara torsdag.
Känns som om jag svävar på moln och ler åt allt.
Igår när jag klev utanför dörren på väg mot bilen möttes jag av två fjärilar, dem cirkulerade runt mig tills ja öppnade bil dörren? Hur skall man tolka det? Jag log från varenda liten vrå i kroppen, stannade upp innan ja klev in i bilen och stängde ögonen... Det känns som om jag fått rätsida på saker och ting. Det känns som om jag hamnat på rätt stig i livet den här gången.
Jag önskar att jag kunde överlåta åtminstonde lite utav den underbara känslan jag bär på till människor där ute, för det finns väl alltid någon som är i större behov utav det.
Men jag njuter i dagsläget, jag andas in och känner mig mer levande än någonsin.
Jag tänker ta vara på detta och göra någonting kreativt utav det.
This is amazing and you are adorable my friend.
If everyone had someone like you in their life, then the whole world would be awesome.
-
Sannolikheten i att finna sig själv efter att man valt att ge upp, är större när man kommer på benen igen.
När man fallit så hårt att ett brutet ben är en bagatell, när man slagit knut på alla nervbanor i hela kroppen och när luft inte längre är ett motstånd oavsätt vindstyrka, då vet man att man lever!
Det är då man måste lära sig att värdera alla små saker som i vanliga fall skulle gå pasé.
Ni vet dem här vackra stunderna? Dem stunderna ni tidigare blundat för?
Bara en lugn, mysig hemma kväll med någon man verkligen tycker om, det är magiskt.
Att bara falla tillbaka i armarna på någon som omfamnar dig från hjärtat och ut, det är helt otroligt.
Att se en människa du bryr dig om le, le med hjälp av varenda liten muskel i sin kropp. Det är vackert.
Ta vara på dem stunderna, värdesätt dem, dela dem, vårda dem, njut för allt vad du är värd.
Jag tänker göra det när dem stunderna kommer.
!?
Om du inte tror på mig, om du inte tar mig på allvar, om du inte respekterar mig för den jag är, om du inte klarar av att se mig för den människan jag blivit ist för den jag en gång var, om du inte klarar av att hantera tanken om att även jag bär på ett förflutet, då skall du heller inte engagera dig i mig.
För jag klarar mig bra utan dig om du bara tänker se mitt skal, även om det skulle ta din energi och din tid att bryta dig igenom min fasad, så är det precis det som du måste vara villig att göra om du vill vara en del utav mitt liv.
För jag tänker inte försöka fånga din uppmärksamhet, jag tänker inte försöka vara någon jag inte är, jag tänker inte omprioritera saker i mitt liv, jag tänker inte anpassa mig efter dina åsikter och jag tänker heller inte se på när du endast tar mig för INGENTING.
Jag klarar mig själv, jag står på mina egna två ben, jag trivs att vara ensam och snarare än du tror, kommer du se mig stoltsera med all min skönhet. Glöm då inte att det var DU som inte såg mig för den jag var, och det är du som går miste om den jag är idag.
Mitt förflutna har format mig, styrt mig all världens väg åt diverse håll och framför allt påverkat mig.
Jag är stark idag, den delen kommer du få lära dig att leva med om du vill vara en del utav det.
Glöm inte den dagen du säger "hej" till en människa du tidigare aldrig pratat med för det kanske är början på någonting fantastiskt, någonting långvarigt och någonting äkta. Glöm inte att endast några knapptryck på tangentbordet eller ett ynka sms som bara består av några få ord kan förändra en hel värld för en annan människa.
Glöm inte att komplimanger är någonting vackert, förstör det inte, kasta inte bort dem genom att använda dem vid fel tillfällen. Spar på dem och låt dem bevaras inom dig tills den dagen du verkligen menar dem. Glöm då inte bort att just dem orden, med den betydelsen,kan bringa ett leende på någon annan människas läppar och värma även den frusna biten i hjärtat. Dem är viktiga, så dela med dig - men endast om du menar det!
Nu eller aldrig
Idag när jag klev ur sängen efter en sömnlös natt kände jag mig trotts allt stark.
Jag kände mig glad, lycklig, framåt, motiverad, jag kände mig lugn.
Att kunna stiga upp, övertrött, tankespridd och hut men endå få bära den känslan i kroppen och kunna bemöta dagen med ett stor leende är för mig magiskt.
Det känns liksom overkligt, men samtidigt så fantastiskt bra.
Jag vet att jag kommer bemöta många hinder i livet, lik så många andra, men jag vet samtidigt att ingenting kan ta mig tillbaka till den rutan jag en gång stod på, med rangliga ben och en skör själ.
Jag vet att jag inte vill att hösten skall komma ikapp mig, men jag vet att det är någonting jag klarar av.
Jag skall göra det verkligt, jag skall vända all ondska till någonting positivt, jag skall ta mitt förnuft till fånga och ge hösten en ärlig chans, även om det känns tungt.
Hösten är för många en jobbig period, det blir mörkt, man tänker mycket, man reflekterar över dem misstag man gjort i all hast då man för stunden trodde att det var någonting som var rätt för en själv. Man tänker tillbaka, man saknar somliga stunder så mycket att det gör ont, och andra önskar man bara att man kunde radera ur minnet.
Men vet ni? Hösten är varm, den är vacker - alla färger, all närhet som träder fram i kylan som sakta tränger sig närmre inpå.
Jag tycker det är fantastiskt.
Jag kommer få ett kusinbarn den här hösten, ett efterlängtat sådant, den lilla krabaten är ännu inte medveten om hur lyckligt lottad h*n är, vilka fantastiska människor som kommer vandra sida vid sida vid denne vackra skapelse.
Vilka bedårande människor h*n får som föräldrar, detta under barn kommer aldrig någonsin behöva känna sig ensam.
En familj så stor att kärleken blir till överflöd, föräldrar som är helt fantastiska och jag vet att dem kommer klara detta galant. DU kommer vara det vackraste dem har, DU kommer bli älskad av så mycket och många att du kommer bli förvirrad. Och jag personligen kommer följa dig varje steg på vägen om så på avstånd. Du är efterlängtad pyret.
Jag kommer komma ett steg närmare mitt liv som vuxen, jag tänker dela det med er, jag tänker sjunga för allt vad jag är värd, jag tänker visa er - ett leende är så mycket mer ibland, när det är äkta är det det absolut vackraste ni kan skåda.
Självklart är hösten för somliga av oss fylld av saknad, fylld av mörker. Men jag tänker finna det där ljuset nu, det där ljuset som gör att jag vågar ta tag i mitt förflutna, jag tänker tillåta mig själv att förlåta. Kanske inte idag, men snart.
För jag känner mig redo. För ingen människa kan hata så mycket att den inte klarar av att gå vidare.
Jag är utmattad, jag är trött, jag är less på att hata och känna ånger. Jag tänker ändra på det här nu.
Jag tänker bemöta dagen precis så som jag vill, jag tänker bemöta den precis som den jag är idag.
Inte vad jag gjort tidigare, inte grubbla över mina misstag.
Jag tänker ge livet en ny chans. För hur många får den möjligheten? Jag tänker ta vara på detta och jag tänker leva för er också.
Du är en vacker människa, Du är unik, du är bedårande och ack vad jag avgudar din styrka.
Gårdagen fick en sten att lätta från mitt bröst...du är en människa värd att beundra!
och framför allt - Grattis älskade Kulan på födelsedagen!
dagen i sig.
Begav mig iväg för att möta upp Marina och beta av ett, väldigt lyckat, pass på gymmet.
Jag gillar när tankar sätts i verk, jag gillar när det känns som om man gjort någonting bra.
Idag är en sån dag, fylld av skratt och glädje.
Jag och min mor beslutade oss för en mor och dotter dag, mycket uppskattat.
Så vi bjöd hit min moster, min kusin, min gudmor och hennes bedårande dotter.
Vi åt kräftor i överflöd, eller ja, JAG åt i överflöd, tänk så fantastiskt gott det är.
Vi har pratat i timmar men nu, för första gången på väldigt länge, känner jag mig väldigt trött i kroppen och valde att avrunda kvällen först av alla.
Jag köpte en tavla här om dagen, en tavla som rymmer tre foton, dessa tre skall snart bytas ut mot det jag håller närmst om hjärtat. Mina tre syskon, jag tror att det kommer bli fantastiskt.
Jag längtar tills det är klart.
Många tankar har farit igenom mitt huvud under kvällen, efter alla diskussioner, efter alla skratt och alla meningar man försökt sätta punkt på men utan att lyckas.
Det får en att inse att oavsätt om någonting lämnat oss fysiskt så bär vi alltid med oss det i våra hjärtan.
Det kommer alltid på tal, och det kanske är sorgset när hjärtat för en stund skrymper ihop.
Men jag ler faktiskt inombords. För det i sig är ett tecken, när det kommer på tal, känslorna, tårarna, kärleken, att vi glömmer faktiskt inte trotts att livet fortsätter sin egen väg.
Vi slutar inte hoppas, vi bevarar det vi en gång hade och bär alla med oss någonting utav det.
Jag tycker att det är fantastiskt, jag tycker att det är helt otroligt vackert - Livet är bedårande.
,
Imorgon faller alla pusselbitar på plats, nu hoppas vi bara på det bästa på övriga fronter.
Men det ska bli så skönt att än en gång ta tag i sig själv, denna gång helhjärtat.
I love it, this feeling is fucking awesome.
Och verkligen tack L för att du erbjuder dig att hjälpa mig!
Du vet att jag uppskattar det enormt.
Näe nu känns allting faktiskt väldigt enkelt, väldigt bra, väldigt kul.
När man vaknar och kan bemöta dagen med ett leende, då vet man att förändringen är nära.
Jag känner mig....tillfredställd.
En lyckligt lottad jävel.
Dont look back
En frihet som aldrig någonsin tidigare skådats, en frihet bortom allt som ögat ser.
Jag infinner mig i självsäkerheten att briljera genom detta sky fall över oss.
Jag blundar inte för det jag bemöter, jag tacklar mer än ord kan bära, jag ger inte vika för ynka vindslag.
En sorgsenhet så långt borta, så otydlig, så suddig, så avlägsen.
Jag befinner mig inte i en dvala, jag beger mig inte rakt in i armarna på en svacka för att återigen kastas omkull.
Jag tänker bära detta med mig, omfamna det som om det vore mitt barn, jag tänker bemöta det med ett leende så skarpt och så lysande att det kommer kunna avspeglas även på botten av de djupaste haven.
Där vinden slår sin rot, där doften fäster sig fast, där miljön är bedårande, där solen bränner mot din nakna hud , det är där jag vill tro att jag befinner mig - det är det jag vill kalla paradis.
Du kämpar, du godtar, du andas, du hoppas, du faller, du reser dig, du vågar bortom all tro inse att livet är ljuvligt.
Stanna upp för en stund, känn regnet mot din kind, låt det sakta rinna ner strykandes gentimot din hud.
Känn - känn att du lever.
Lev som den du är och förblir vad du en gång var - din egen individ.
Styrka.
Vissa drömmar kan ibland kännas väldigt konkreta, andra fruktansvärt abstrakta.
Men den här, det var som om det vore på riktigt, påtagligt, äkta.
Jag vet faktiskt inte hur jag ska beskriva det, inte ens när jag slog upp mina ögon var känslan i min kropp borta.
Igår natt hade jag en konstig känsla i kroppen, ro fylld, lycklig, någonting var det jag kan bara inte sätta fingret på vad.
Men jag lyckades somna, och jag hann nog inte ens stänga ögonen helt innan ja befann mig på något annat ställe.
Som om det var förut bestämt att just nu skulle ja komma till insikt med vad jag egentligen vill.
Just IDAG skall jag fatta grepp om det som sker runt i kring mig, och just NU skall ja känna att jag faktiskt inte står i mitten utav en storm utan dess like.
Jag vet fortfarande inte riktigt vad som komma skall, men jag vet att jag klarar att bemöta det med huvudet högt.
Min kämpar glöd har aldrig tidigare lyst så starkt som idag.
Det känns som om hela jag står i lågor, en känsla av att vara oövervinnerlig.
Jag tycker faktiskt om det.
Som jag även skrivit tidigare så är det helt fantastiskt när en människa man aldrig träffat, en människa man egentligen inte känner kan få en att le från varenda liten muskel.
Du avger inget ljud i form av skratt, du bara ler. Det är fantastiskt, känslan i sig är magisk.
Det är sådana saker man måste ta vara på och lära sig värdesätta.
När en konversation är kravlös, när man kan le utan att låssas och när man kan skratta på avstånd.
Det är bedårande i mina ögon... Och det har helt klart påverkat mig och min inställning till saker och ting till det positiva.
Det är en speciell känsla som jag tänker ta vara på.
En konstant längtan i kroppen kan trötta ut även den piggaste människan nå fruktansvärt,
en ryggsäck som tynger ens axlar fylld med det förflutna kan ibland göra så att man tappar gnistan till att fortsätta vandra.
Men jag har insett att oavsätt hur tung din packning är, oavsätt hur mycket man längtar och framför allt oavsätt hur trasig man ibland kan känna sig i kropp och själ så behöver man inte tillåta att detta skall yttra sig till det negativa.
Ta i stället vara på dagen, bemöt den och andra som om det vore det sista du gör, kasta din första tanke på morgonen när du slår upp ögonen till någonting som får dig att känna dig fridfull.
Lev ditt liv som du önskar att du själv vill istället för att basera det på vad andra har för åsikter om hur du bör vara.
Var människa är unik i sig och varje individ en kämpe utan dess like.
Dem människor som aldrig begett sig ut på ett öppet slagfält, aldrig fått sina ben undansparkade eller en kniv i ryggen kommer omöjligen kunna förstå sig på dig endå.
Och alla människor är olika på så sätt att det yttrar sig i olika handlingar och tankar.
Hur mycket man beslutar att tillåta andra påverka ens liv i stort, är helt upp till var och en.
Men HUR man väljer att agera utåt och bete sig gentimot andra är någonting man endast kan välja själv.
Ingen annan människa kan säga åt dig hur du skall vara, hur du bör bete dig, eller vem du är.
Det är bara du som kan forma ditt eget jag.
Det är bara du som kan besluta hur du vill leva ditt liv.
Och det är bara du som kan påverka dina handlingar utåt.
Så se då istället till att göra det bästa utav situationen istället för att leva på andras drömmar eller förhoppningar.
Du är du, och DU är unik min vän.
Jag vet att en predikant kanske inte alltid lever som han lär, men han lär utav en orsak och det bör vi andra ej blunda för.
Ta till dig, lyssna, fundera, men fatta besluten själv - oavsätt vad...
För du blir aldrig ihågkommen för hur andra bad dig agera, dem kommer minnas dig för den DU var och vad DU gjorde.
Du är ditt eget tempel, se till att vårda det väl innan det är försent.
Även skador på dem största murarna kan komma åter att byggas upp, det tar tid, det gör ont i själen, det är mycket jobb.
men det går...
Tappar du en sten av tio på vägen, låt inte det hindra dig.
Kasta dig upp i sadeln igen och rid ut stormen, ta ett fast grepp om blocket och lägg manken till för att placera det i rätt position. Så ska du se att även du, kommer briljera i slutänden!
Le för en stund, det ger så mycket mer!
måndag
Nu känns det inte som om man vet varken ut eller in.
Vad vill jag göra med mitt liv egentligen? Ska ja trampa i samma träsk i all evighet eller ska jag bryta mig loss och springa all världens väg.
Jag har haft en underbar helg, fre spenderades med min älskade Leigh som vart hemma och hälsat på.
Lördagen blev det poolparty med trubadur kväll, kunde inte haft roligare.
Söndagen spenderades med Jocke Micke Malin Malin och Emma. Sol och bad å bara umgås, underskattat!
Nu är det måndag igen, tillbaka till vardagen och jobb står på schemat.... Har även jouren vilket innebär att ja inte kommer få nån sömn i natt, känns väl kanske inte alltför lockande om jag ska vara ärlig.
Jag vet inte vad det är med mig men jag har liksom tappat suget helt om det mesta.
Men behåller skenet uppe ett tag till iaf. sen får vi se vad jag beslutar mig för framöver.
Jag saknar dig.
Tiden är inne.
Börjar bli dags att tänka i större banor.
Packa väskan och bege sig iväg...
Ska jag hoppa på det här tåget eller låta det passera som så många andra...
Jag är inte rädd längre, vet bara inte vad man är villig att ge upp...
Packa? eller stanna och se på...
Många större beslut är på ingång att ta sig grepp om...
vad är ännu inte officiellt....
Jobbar 15.30 - 11.30 ... Skall man börja redan då?
Kolla på alternativen och bestämma sig?
2 veckor kanske blir till en evighet...
Skall man berätta detta eller bara bege sig av...
äsch, I just dont give a fuck längre, för mycket klara signaler.
Tack och adjö.
klandra mig inte för mina misstag, se mig ist för den jag är idag och vad jag gör åt dem...
Jag kan förändra men inte besluta hur du ska tänka.
Begär inte mer än det möjliga nästa gång.
Höst.
Det är som om människor får panik över att vara ensamma när kylan drar in?
men dem som faktiskt har det tryggt verkar rädda över att försöka behålla det.
Blir man verkligen inlåst bara för att miljön vi lever i förändras?
När skall man våga visa sina känslor öppet och helhjärtat? Blotta sitt inre och tro på skönheten som kan skapas utav det.
När skall man våga sätta ner foten och säga, tack det räcker för mig nu.
När skall man slippa böna och be för en gnutta tillgivenhet eller respekt?
Jag gillar hösten, man får kasta på sig varmare kläder, MER kläder, man kan träna utan att känna press, man kan må bra i sig själv och lära känna sitt eget inre, för tiden finns där. Frågan är bara hur många som tar sig den tiden?
För att kunna må bra tillsammans med någon annan, måste du först må bra i dig själv? eller hur var det nu...
Efter en helg av relativt slitage, ännu en gång, är man nu tillbaka till den viktiga vardagen.
Jag hade mycket trevlig med många inslag av skratt och lycka.
Jag har tagit mig tiden nu att om värdera saker i mitt liv. Och jag vet iaf vad jag vill...
Och det är inte den typen av sommar som har passerat nu, för det är inte jag.
Men idag är en ny dag och det är nu det börjar en förändring, inte för dig så för mig gör det det.
Man inser mycket när en människa man aldrig träffat lyckats få en att le från hjärtat av bara några simpla ord.
Jag tänker inte försöka påverka vem jag är längre, bara vad jag gör utav det.
Jag tänker inte ändra på mig bara för att ni ber mig, jag är inte mer än jag.
Jag tänker inte fortsätta söka den där lilla bekräftelsen utav dig, för jag har funnit den i mig själv.
Jag vet vad jag vill nu! Utefter det tänker jag bara ta en dag i taget och inte göra någonting förhastat.
Det blir bäst så, för ingen klarar att ändra på ett beteende eller ett levnadssätt på bara en handvändning.
Så lätt är det faktiskt inte även om vi önskade det ibland.
Jag har insett det nu, och jag tänker göra detta i min typ av fart.
Som sist kommande kastar jag upp lite bilder från tidigare bravader.
Detta är en helt vanlig kväll...
Jag var även i sala och hälsade på...
Dem hade spelning, lika duktiga som alltid...
