mpattilla

Jag mår helt okej, med handen på hjärtat så kan jag faktiskt säga det.
Men man ska aldrig klandra någon för att dem  har en dålig dag,
för var dag skiljer sig från den andra mer än ni tror och alla människor bär på olika bagage.
Bara för att jag ler nu, kanske det suddas ut om några timmar och då vill ja inte att ni står där och påstår att ja gett upp för det är det absolut sista jag någonsin skulle göra.
Jag kan känna för stunden att ja inte orkar mer men det gör alla nångång, jag kastar inte in handduken endå.
Jag tänker ofta på min bror, jag bär med honom varje dag vare sig ni hör mig säga det eller inte.
Jag tänker ofta på min kusin, min kusin som hastigt lämnade oss för ett tag sen....
För er kanske det handlar om år bara för att tiden passerat så fort men för mig är det alldeles för tätt inpå.
Det känns fortfarande som om ja står där i dörröppningen och hör dig säga att jag är vacker, när du står där i din kostym för kvällen med ett leende på läpparna och glimten i ögat, den där glimten som bara du hade och som ingen annan har.
Jag kommer aldrig glömma, jag kommer aldrig sluta sakna er... Jag bär er med mig dygnet runt i tankarna.
Men himelen har tagit alltför många änglar ifrån oss, allt för många hjältar, när ska vi få behålla någon?
Det känns orättvist..

Idag anmäler jag mig som organ donator, I registret och hämtar ut papper för att alltid bära med mig donations kortet i fickan. För jag kan inte förstå hur folk kan tänka att dem aldrig skulle vilja donera.
Om jag låg där, livlös, under slangarna utav en maskin och inte kunde andas själv, min familj sitter vid min sida dag in och natt ut då vill jag inge hellre att dem plockar dän alla slängar, trycker på knappen och låter mig andas på egen hand igen, från ovan. För att sedan ta allt ni kan, mitt hjärta, mina njurar, min lever, mitt blod, allt som går och allt någon annan kan behöva, för jag har ingen användning för det längre...
Och kan jag då bringa hoppet och lyckan tillbaka till någon annan familj där ute är det de sista jag vill göra innan jag vandrar vidare.
Kanske är det just eran flicka som behöver ett nytt hjärta en vacker dag, eran son som kämpar under en maskin dygnet runt som kanske behöver någonting från mig som kan rädda livet på honom., Varför skall jag då ta med mig deras chans till ett lyckligt liv ner i graven. Nej jag vill att den där flickan som ni kanske aldrig trodde skulle le igen skall få göra det, hon jag aldrig träffat, aldrig sett eller aldrig hört prata. Eller pojken ni aldrig trodde ni skulle få se cykla gatan fram och tillbaka och ropa på sina föräldrar när han för första gången cyklar utan stödhjul. Ta det, ni har min tillåtelse!
För om jag hade någon i min närhet som behövde ett nytt organ en vacker dag, vilket jag har, så skulle jag aldrig någonsin kunna tacka den familjen som hjälper oss tillräckligt.
Någon som står mig väldigt nära kan behöva en hjärt transplantation tidigare än ni tror, och hur skulle ja då kunna ha ryggrad att säga att ni inte får ta mitt om det kan rädda någon annan och sedan be att en främling skall rädda våran familj den dagen? Det finns inte.... Tänk efter nästa gång ni säger att ni vägrar att donera när eran stund är inne, för det kan faktiskt rädda livet på någon annan och ni kanske faktiskt själva behöver den hjälpen en vacker dag.

om jag dör vill jag inte begravas, jag vill kremeras, bli till aska och spridas ut över en lund där det inte finns någon tvång på att ni måste besöka mig.. Jag vill inte ha en gravsten som folk gråter över, en gravplats som måste vårdas, för ni som känt mig och stått mig nära har vårdat mig tillräckligt och givit mig all er kärlek när jag levde.
Ni behöver inte längre... minns mig ist för den jag var, mitt leende som sken upp pga av er, mitt hjärta kommer alltid slå för er, men snälla gräv inte ner mig och låt mig ruttna bort.
Jag vill vara fri den dagen det sker, jag vill kunna vaka över er med mina bara händer, lås inte in mig flera meter under jorden. Släpp mig fri och låt mig vandra.... Det kommer vara min sista önskan.

Bli donator du också, för om det kan göra någon annan människa lycklig, är det inte värt det?

JAG HAR TAGIT STÄLLNING -- Gör det du också, snälla!

http://www.donationsradet.se/templates/DR_Page____357.aspx