Obeskådad känsla...
Nu är det dags för uppdatering då klagomålen bara rullar in eftersom ja inte skriver så mkt längre.
Jag vet inte det kanske beror på att jag är väldigt lycklig i dagsläget.
Jag känner att ja ler från varenda muskel från min klotrunda kropp!
Jag funderade tidigare på varför ja känner detta lyckorus inom mig, som en ström som slår sig fri och tar sig förbi alla hinder den stöter på, som en våg som bara sköljer över och raderar de som känns som okonkret.
Jag rider ut den här vågen, ståendes, briljerandes och leendes och med mitt ynka lilla huvud så högt ja kan =)
Jag kanske inte har allt, dvs det här som alla drömmer om...
Jag har ingen egen familj, dvs egna barn och en karl som sköter de mesta, inget fast jobb, ingen lägenhet ingen pojkvän men jag har mitt hopp mina drömmar och jag har min stolthet över den jag är.
Och varför skall inte just dem sakerna kunna göra en människa som mig så pass lycklig som jag är idag med all rätt?
Jag behöver inte materia för att känna mig trygg, jag behöver inte en famn för att känna mig älskad jag behöver inte någon annan brevid mig varje dag för att känna mig uppskattad.
För mina vänner får mig att le varje dag, min familj gör mig lycklig och där jag bor, där är mitt hjärta i sig.
Självklart är man inte felfri, man funderar, man tänker, man konstaterar, man felar, man gråter och man känner smärta.
Men det känns långt bort idag, det känns okonkret.
Det känns som om den skutan jag idag placerat min fötter på kommer färda mig långt, långt bort... Mot mina drömmar och allt som här där till.
Horisonten speglas i bara i vatten, inte en skugga och inte ett moln så långt ögat kan nå.
Allt som syns är bästa styrman som ler och säger ai ai kapten, andra förman som glassar på däck två och njuter och jag, som står bakom rodret bak i akten och tar mig precis dit jag vill av bara en handvändning.
Lyssnar till fåglarnas kvitter, vindens tjusning, och solen steker mot min nakna hud och sätter sina spår till att få en av briljera vackert i skuggans tid.
Allting påverkar mig, ljus, dofter, värmen, kylan, allt - men det gör det positivt.
Jag värdesätter varje dag idag som om det vore min sista, trött som pigg, det får mig att le, det får mig att tänka framåt, ingenting är omöjligt för jag har ingenting som binder mig fast.
Det är min lycka!
Jag tror det är min tid nu, min tid att stiga upp ur askan och blomma ut i den djupaste lågan med dem vackraste topparna.
Jag tror det är min tid att le från hjärtat och mena det, jag tror det är min tid att acceptera det som vart, släppa det och gå vidare.
Jag lovar, jag kommer och hälsar på dig snart - för jag känner mig redo nu... Jag känner mig stark!!
Är det så här det känns att vara lycklig? - Då klarar jag av det....
Se mig, hör mig, rör mig, känn mig, älska mig.... För nu är jag här för att stanna!!
